Att min magkänsla är rätt är inget jag längre tvivlar på. För ungefär 2 veckor sedan beställde jag en kamera på nätet. Jag kollade lite snabbt omdömen, webbplatsen såg seriös ut osv, så vad gjorde jag, ja, jag beställde kameran och betalade direkt via min internetbank.

Dagen efter kollade jag min mail, hade inte fått något mail med en bekräftelse på min beställning så jag slängde iväg ett lagomt argt mail till kundtjänst. Fick faktiskt svar efter några dagar, men efter det har jag försökt nå dem via telefon, vilket visade sig vara omöjligt. Arg som man är som människa har jag under hela veckan raljerat om hur jag om detta företag blåser mig, ska viga mitt liv åt att sänka dem. Alla har skrattat åt mig och sagt att jag överdriver och att det är såååååååå liten risk att bi blåst. Grattis, jag hade rätt, ni andra har fel. Inte för att det var någon nyhet å andra sidan. Vad möts man om idag, jo feta rubriker om elektronikföretaget som blåst flera hundra människor.

Naturligtvis är det just detta företag jag beställt min kamera ifrån. Oturen är min ständige följeslagare. Nåja, morgonen spenderades ringandes till banker, konsumentverk, polisanmälan m.m. Dock har jag nu en ny uppgift i livet och det är fallet KameraExperten. Jag har bett om alla uppgifter från utredningen som man kan få tillgång till och jag berättade för polisen som tog min anmälan att jag i privat regi kommer att driva en egen utredning. Han tyckte jag var gullig. Tomheten efter Carolinfallet är numera borta, jag är en hel människa igen. Jag mår som bäst när jag jagar bovar.

Jag har inte följt den här serien, okej, jaja det får räknas som en skämsgrej.

Men såhär var det i alla fall. I lördags när jag var bakis så visade de ett bonde söker fru maraton på tv4+, såg alla avsnitt från den gångna säsongen. Om man ser ett program från klockan 12 på dagen till 22 på kvällen måste ju något vara bra. I mitt fall handlar det till 99% om Peter, se bild nedan.

Det enda problemet är att Peter gillar killar. Det känns oerhört svårt för mig att det inte är mig han älskar och avgudar. Tyvärr gör den här bilden inte denna man rättvisa. Ni måste se programmet för att förstå. Vilka ögon, vilken personlighet, vilka vettiga åsikter, vilken framtoning och vilken utstrålning. Ja, jag är nästan lite kär, det här är nog enda gången i mitt liv som jag önskar att jag hade varit kille istället. Vilken idiot bonden Peter måste ha varit som inte valde denna Peter. Han hade chansen och han tog den inte, han kan inte ha alla hästar i hagen. Otacksamt tycker jag. Fy skäms!

När jag är ute och kör bil i trafiken känner jag mig mycket ensam.
Är jag den enda människan som kan köra bil i den här stan? Är jag omgiven av nomins? Är alla medtrafikanter kamikazepiloter? Är jag med i ett experiment där någon vill testa hur stort ett tålamod kan bli?

Igår var jag hemma hos mina föräldrar, då visade mamma mig den här nallen. Hon fick den när hon föddes, det vill säga den är 49 år gammal. Som ni ser är munnen lite nyare. Tydligen ville jag överraska henne och sy dit en ny mun när jag var liten eftersom den inte hade kvar någon av årens slitage. Jag gjorde det verkligen stiligt, känns inte alls restaurerat. Tror jag ska börja i nallebranschen. Jag tror verkligen hon var genuint tacksam.

Vackert.

I morse när jag kom till jobbet hade jag fått ett hotbrev. Just nu är jag mycket förvirrad och rädd.

Igår när jag skulle sova på maten råkade jag se lite på The Doctors. Jag kunde bara tänka på en sak och det var att läkaren Lisa Masterson måste ha ett rådjur som antingen mamma eller pappa.

Nu har jag varit snorig/snuvig sen sista helgen på min semester. Jag vägrar acceptera detta, det är inte kul att gå runt och känna att skallen är en sprängfylld snorballong. När jag ser tillbaka på mitt liv tänker jag snor, snor är ordet som sammanfattar mitt liv. Jag vill inte vara snor mer, jag vill vara energi eller något annat häftigt. Känns inte så sexigt att gå runt med droppande näsa jämt. Men om jag ser på min far och farbror verkar mina framtidsutsikter inte ljusa. Kanske lika bra att erkänna, de annars fulländade generna har en miss.

I morse hittade jag ett snorpapper i trapphuset, hittade kanske är fel ord, såg stämmer nog mer, det var inte så att jag tog upp det. Pappret var mönstrat och var liksom snurrat. Alla som någon gång jobbat på ålderdomshem vet att ett papper med den utformningen inte är något engångspapper. Jag har aldrig förstått det här med att kladda runt med papperstussar och varför i hela världen ha dem liggande i ärmslutet. Då går det som för denna stackars människa, man lämnar ett spår efter sig och så vitt jag vet är det aldrig bra.