Just det här ögonblicket hade jag kunnat göra vad som helst för att få bevittna.
Månadsarkiv: augusti 2009
Ordet fejk borde läggas ner
Jag har en grymt bra nos för fejk. Jag är som ett tryffelsvin när det kommer till den frågan. Jag dömer och jag generaliserar. Allt det jag hatar hos andra är jag värst på själv. Men jag har i alla fall insikt om det, och självinsikt är sunt har jag hört. Dock känner jag ofta att det är alla andra det är fel på och inte mig. Det däremot är nog ett symtom och ett bevis på att allting inte står helt rätt till. Skitsamma, nu hamnade jag på sidospår igen.
Vad det egentligen handlar om är vissa människor är väldigt besynnerliga när det kommer till musik. Det är vad jag tror. De säger att de gillar det och det, men i hemlighet lyssnar de på något helt annat. Inte för att det är fel, det som är fel är att utge sig för att vara något man inte är. Eller är det fel egentligen, har man en plikt att vara ärlig i det avseendet? Det är återigen samhällets fel, det är inte ”creddigt” att gilla Lady Gaga. Jag har nära vänner som står för detta, jag håller inte med dem och tycker att de borde låta sig undersökas. Men det är ju det som skapar dynamik. Att inte vara just likadana.
Det går i alla fall att konstatera att väldigt många människor identifierar och uttrycker sig med hjälp av musik. Inga konstigheter. Ibland blir man positivt överraskad och inser att någon faktiskt på riktigt lyssnar på, låt oss dra till med ett slumpvis valt exempel, Red House Painters.
Sen får man vara musikaliskt schizofren också. Vissa finner sina hjärtan nog stora att rymma både Radiohead och Alcazar. Det är beundransvärt.
Någon slutsats blev det inte. Det var inte heller meningen. Bara en förvirrad tanke som är avsedd att inte vara begriplig.
En knasig slips på en knasig dag
Jag hittade en slips förra veckan när jag skulle promenera till jobbet. Hopp infann sig i min kropp när jag stod där och såg ner på slipsen. Jag tittade upp i ett slags religiöst tillstånd mot en icke befintlig gud. Kanske hade slipsmannen slitit av sig slipsen och kastat den på marken samtidigt som han fick ett nervöst sammanbrott. Kanske kändes det också lite lättare att andas.
Det är vad jag hyser hopp om. Jag hoppas det innerligt. Förmodligen sitter han på businesslunch just nu och senare ikväll ska han på snoppmätartävling i en flådig bastu.
PS. Mönstret fascinerar mig oerhört. Knivar, penslar, lås, CD-skivor, konstiga mojänger och jag vet inte allt. Vart får man tag i en sådan slips?
Sekundärskam
Jag blir lite smått less på mänskligheten ibland. Ibland är en lögn. Ofta är mer en sanning.
Hursomhelst anser jag att varje människa ska få vara precis som den vill. Var och en får också stå för vem de är samt ta konsekvenserna. Personligen har jag inte vett att skämmas och jag är nog ganska burdus, brysk och framfusig. (Jag tror de orden betyder samma sak egentligen, men det låter bra.) Skitsamma. Sådan är jag. Nu skulle inte det här handla om mig. Men jag är väldigt egocentrisk också. Det har jag från min mormor.
Jag förstår att det finns ett rätt tillfälle för saker och ting och att man ska anpassa sig efter sammanhanget. Det är inte brukligt att skrika jag älskar satan under en gudstjänst. Men varför inte? Jag blir så less på alla människor som skäms för din omgivning. Jag hörde ett bra begrepp för syndromet. Sekundärskam.
Jag tänker aldrig mer sekundärskämmas. Det är fult och elakt.
Jag tror de flesta människor har det i sig. Att vara just bättre än så.
En bild säger mer än….
Vuxen?
Dammsugit, plockat. Hittat en gammal burk med ett paket torra cigaretter. Tjuvrökt på balkongen. Insett att jag kan betraktas som vuxen. Känslan av att jag kan gå ut och ta en cigg på balkongen utan att behöva gömma mig var överväldigande. Känslan av att jag har ett eget hem.
Jag tror jag har levt i tonårsvärlden lite för länge. Käftsmäll. Jag finner detta mycket obehagligt. Må jag alltid stanna i barnsligheten.
Jag delar med mig
Bästlåt´n just nu. Denna har gått på repeat i mina lurar i tre dagar nu. Så äckligt bra. Jag delar med mig eftersom jag vill sprida min goda smak till denna smaklösa och torftiga värld. Varsågoda!
Vårt fantastiska samhälle
Dagens löp. Det här är vad som viktigt. Gud nåde den som har ådriga ben eller luktar illa ur munnen. Allmänintresset är på topp. Vi glömmer krig, svält och orättvisa.
Jag orkar inte vara människa mer.
Undra om man kan emigrera/abdikera till något form av grytdjur. Blundar man nog hårt försvinner det onda.
Amerikanska begrepp gör mig spyfärdig.
Varför kallar folk barn kids nuförtiden. Eller ännu värre kidz. Vad är det för fel på det svenska ordet barn. Eller som jag hade sagt. Ungar. Det är ju helt klart bästbegreppet (med västerbottniskt uttal). Dock gillar jag inte barnunge. Blev kallad det tidigare i veckan. Det kändes jävligt malplacerat.
Mamma har då alltid kallat oss killingar. Det har fungerat bra. Vi kommer fortfarande på inkallning.
Ärtskida
Jag har blivit besatt. Jag har hittat ett intresse. Något jag tycker om. Något jag längtar till. Något jag aldrig känner är jobbigt. Något jag inte har mental nedräkning inför.
Efter att ha slaktat min största drivkraft och mitt enda intresse har jag nu något nytt. Tomt har det varit. I minst två år.
Det handlar inte längre om prestationer, min akilleshäl. Det handlar lite om prestation, men mest handlar det bara om att ta sig framåt. Med själva vägen som mål.
Nu vill jag bara ut. I spargrisen slängs slantar till en alldeles egen ärtskida. En Havskajak.
