Jag är nog sist med att posta det här klippet, men roligare får man leta efter. Jag hade velat se bildmanuset till denna video. Hur gårond man än är kan man inte hålla sig när man skådar detta.

Emo kid is throwing slo-mo dove at my face.

På tal om karamell i mitt förra inlägg. Jag kom på att jag måste ”tipsa” om en riktigt söt och god liten karamell. En gullig bok utan att vara puttinuttig. Puttinuttigt vill jag inte veta av. Jag läste den här boken i somras på bryggan och jag skrattade så jag trodde att jag skulle dräpas. Den är kanske inget litterärt mästerverk, men den är hjärtlig.

Jag tror att alla som har en förankring till glesbygden känner igen något av alla de detaljer som karaktäriserar Potensgivarna. Jag tror inte jag är ensam om att ha sett människor skölja upp disktrasor och ha underliga rutiner.

Nu är det Onsdag. Det har redan hunnit vara en händelserik vecka i mitt lilla liv. Den fina helgen fick sina efterdyningar. UVI:n kom som ett brev på posten. Jag som trodde det var en myt att man ska vara försiktig med att bli kall om rumpan. Jag blir bara mer tant för var dag som går. Som tur är kan man stoppa en lovikavante i trosan och livet leker igen.

Under veckan har vi även hunnit med att få en stalker. Han ringer på vår dörr och rycker i handtaget. Han påstår sig göra en undersökning för unga människor, men det är inget religiöst och han har varken papper eller dator.

Jag och M har köpt träningskläder och skrattat åt rumpor i Lycra. Lycra är inte mitt material, det är då ett som är säkert. På måndag börjar det nya livet.

Igår fyndade jag ett par röda platsrosörhängen. Plast i rött gör mig glad och barnsligt lycklig. Jag samlar på dem som små karameller. I veckan fick jag även mitt efterlängtade string blombord. Dock har jag inga blommor att ha på det och ingenstans att ställa det. Mitt hem är aldrig för litet för 50-tals saker.

Ur min börs har pengar åter rullat till Djursjukhuset. Doris hade inte rävskabb. Nu är hon foderallergiker och måste ha specialfoder. Fodret har ungefär samma kilopris som oxfilé. Det är bara att glömma att unna sig. Tur det är säsong för rotsaker.

PO var cool och inspirerande. Som alltid när jag är på dessa författargrejer vill jag bara springa hem och fatta pennan, förändra mitt liv och bli svår.

När PO var 28 år hade han redan gett ut två romaner, samtidigt hoppade han höjdhopp i Jerusalem. Känns rätt knäckande. Dock inser man när någon som är 75 år berättar om sitt liv, hur mycket man ändå kan hinna med. Om man nu får privilegiet att leva. Kanske är de i onödan man ligger i kallsvetten om nätterna. Ja jag vet inte. Det enda jag vet är att latheten är människans värsta fiende.

(Sorgekant på naglarna är det nya svarta)

I helgen har jag haft en DNA-helg. Jag känner mig uppriktigt som en ny människa. Det finns inget som röjer bort stress som en hel dag ute i skogen. På lördag packade jag och far ryggsäcken full av fika och drog till det sedvanliga tranbärsstället.

Det hade fallit lite nysnö så det var svårt att se tranbären. För mina unga ögon gick det utmärkt, men för far som snart börjar bli en belastning var det svårare. Stackarn plockade bara en tredjedel av vad jag hann med.

När vi hade handvärmarstunder hann vi med att spårträna med hundarna. Så var inte oroliga, går någon vild i skogen kommer jag med Doodlan.

Avslutningsvis.
Som min kusin sa, plocka tranbär bör man göra för att känna sig som en människa.

Ikväll ska jag och lyssna på PO Enquist på Kulturens. En Måndag kan vara annat än en skitdag.

Det har förekommit kvinnodiskussioner och meningsskiljaktigheter. Jag har fått frågan. Få höra nu vilka kvinnor du håller högt.

Jag håller alla människor högt, jag håller alla kvinnor högt. Kravet är att man ska stå på jorden med båda fötterna och ha något vettigt att tillföra. Med det menar jag inte att det måste vara något exceptionellt. Det behöver inte vara att man är den första kvinnan att simma över Engelska kanalen eller att man hungerstrejkat i 4 månader. Det kan vara en god hallonpaj, en tröstande hand, en meningsfull sång, en insikt eller ett budskap som håller oss tillbaka från det oäkta.

Här har vi en kvinna. En vettig kvinna. Det hon gör är fan beundransvärt. Inget banbrytande, inget en vettig inte redan visste, men dock något som aldrig kan sägas för många gånger.

Tyvärr måste man logga in för att se klippet. Herregud en tonåring kan ju dö om de ser detta. Jag menar MTV visar ju aldrig något bart.

Jag vet inte om det är jag själv som blir mer och mer uppmärksam, eller om det är världen som blir allt jävligare. Det känns som om man allt oftare får vara upprörd. Arg behöver inte nödvändigtvis vara något negativt. Arghet kan tyda på engagemang och uppmärksamhet, även om det kan uttrycka sig på ett tonårsaktigt sätt. Hellre arg än läsandes Jotexkatalogen under fläkten, rökandes en cigarett, klagandes på ej nedfällda toalettsitsar.

Jag försöker ha ett fågelperspektiv. Jag försöker vara en sådan som inte bara läser de lokala nyheterna. Jag försöker att vara en sådan som inte tycker att en överkörd igelkott i Gällivare är mer värt att rapportera om, än könsstympning. De miljontals föräldralösa barnen. Torkan som direkt riskerar att ta flera miljoner människors liv. De naturkatastrofer som händer var och varannan dag, även där det inte befinner sig européer och amerikaner.

I relation till det känns problem som skolmat, löner, fallskärmar och vidriga politiker som en avlägsen ring på vattnet. Men det är dock problem som inte hade behövts finnas. Det är problem som kan försvinna.

Snorungar ska inte tjäna 120.000 för att stå i en målbur. Kommuner ska inte sponsra hockey med miljoner, när man inte kan ge barnen skolböcker. Slavarna på kommungolvet ska inte tappa helgtillägget när socialcheferna tjänar fyra gånger så mycket. Landsting ska inte renovera fasader när man inte kan behålla människor. Redan rika gubbar ska inte få betalt för ett jobb de inte utför. Politiker ska inte bli omvalda bara för att de haft ett uppdrag sedan länge och det har funkat okej. Vaccin ska inte köpas in för ett helt lands befolkning som riskerar ”förkylning”, när andra, många fler, inte får vaccinationer mot direkt livshotande sjukdomar.

När ska folk sluta vara så jävla vidriga. När ska staten och kommunerna sluta vara korrupta. När i helvete ska folk sluta bara se om sitt eget hus. När ska man sluta se åt det andra hållet. När ska man sluta tänka, det har ju alltid fungerat. När ska man sluta tro på vad folk säger bara för att de är auktoriteter. När ska folk börja använda sin analytiska förmåga. När ska det ske en förändring?

Ibland levererar även Sverige. Helt plötsligt kommer någon som Anton Björkenvall från Kiruna. Om du inte tar dig långt, vet jag inte vad!

(Videon är under all kritik. Men det sista musiken är till för är ögonen.)

BD pop har faktiskt en hel drös med riktigt grymma musiker/artister. Om bara folk skulle kunna stänga av TV:n och sluta obsessa i Idol och annan skit.

Här är den magiska skivan Travel
(Skivan innehåller spår som är ännu bättre än singeln.)

Länk till BD pops sida: www.bdpop.se

Det är en tant på mitt område som ofta är ute med sin hund. Hon ser väldigt gammal och snäll ut. Hon har både rullator och käpp, så hon står stadigt på vår jord. Hennes hund är en sådan där liten långhårig och plågsam sak. De är ett passande ekipage, de ser ut att förtjäna varandra.

I helgen när jag var ute med Doris på kvällen spionerade jag på tanten. (jag hade lite att göra) Då hörde jag tanten skrika åt sin hund

- men pissa då!
- men pissa då!
- men pissa då!

Sen slog hon hunden i baken med sin käpp. Då kissade hunden.

Jag var tvungen att gå åt andra hållet. Annars hade jag brutit lårbenshalsen av kvinnan. Nu ska jag ta reda på vad hon heter, sen ska jag ringa någon myndighet och skvallra. Även om man är gammal och ensam får man inte bete sig som en galning.

/djurrädderksan i nöden

Skyndade till KappAhl idag för att kolla på deras Vintage kollektion. De har haft en stor kampanj, Vintage Stories, A collection of modern nostalgia in limited edition.

Jag antar att detta är ett sätt för KappAhl att nå nya, kanske lite yngre målgrupper. De har verkligen lagt ner resurser på att få ut kollektionen, annars hade inte jag vetat om dess existens.
Jag har aldrig förr handlat på KappAhl, det är inte riktigt min affär. Hursomhelst. Kommer till KappAhl, spänd av förväntan. Förväntar mig en kö utanför, men det är folktomt. Vi är trots allt i blåshålet. Sveriges mest omedvetna stad.

Går in, slänger ett getöga till höger och till vänster. Inga vintagekläder. Det visar sig att de inte hunnit hänga kollektionen. Men ni har ju premiär idag, då måste ju kläderna finnas tillgängliga. Inte. Går vidare till nästa KappAhl, tänkte att det kanske var en slump.

Inte. – Vart hänger er vintage kollektion? Där borta på de där ställningarna, vi har inte hunnit hänga ännu, men kolla gärna. -Vart är assecoarerna frågade jag. Gräv i de där backarna, vi har inte hunnit packa upp ännu. Vi kanske skulle ha behövt jobba igår.

NÄHÄ säger du det.

Varför anlita Forsman & Bodenfors för en jättekampanj om man inte ens bemödar sig att hänga kollektionen till premiären. Sinnessjukt.