Idag har jag ändrat mig, jag är inte längre en vaccinmotståndare. Driftig som man är knallade jag in på NLL:s hemsida för att boka en vaccinationstid på direkten.

Jag hittade bokningen och såg att det fanns en hel drös av tider. Tänkte att nästa vecka blir perfekt, valde onsdag den 2 december mellan klockan 13.00-14.00. Enkelt tänkte jag. Vad folk överdriver, det här är ju hur smidigt som helst. Skrev ut ett vaccinationsformulär och fyllde i det på en gång. Klart!

Nu efter eftermiddagsfikat hade jag ett missat samtal och ett röstmeddelande.
Jag citerar:

- Hej det är ***** från Vårdcentralen Stadsviken. Vi har fått in din bokning. Det är lite otydligt på webben, men tyvärr vaccinerar vi inte vuxna på BVC. Som sagt, du måste vända dig till kyrkans hus, för vi behandlar inte vuxna.
Kvinnan avslutade med. -BVC, betyder barnavårdscentral.

Är det inte ödet så säg. Nu är jag motståndare igen. Gud vill att jag ska fortsätta vara kärringen mot strömmen.

Uppdatering II
Eftersom de numera har omyndigförklarat mig fick jag nyss ett förtydligande email från VC

Du har bokat tid för vaccination för Nya influensan via Webbokning på Stadsvikens vårdcentrals Barnavårdscentral. Vi vaccinerar endast barn från 6 månader till och med 5 år där. Vi kommer att ta bort Din bokning den 2 december. Vuxna kan webbboka vid Kyrkans Hus.

Jag tror jag har förstått.

En konversation mellan mig och en kär vän.

J
-Men det är en bild på dig va?

Fröken Ö
- ja

Fröken Ö
- rolig ide, va?

J
- försöker du spicea upp ert sexliv lr? Alltså P snackade något om att du skulle lägga på dig, men detta var juh lite extremt

J
- haha, det är inte alls du

J
- sluta ljuug

Fröken Ö
- känner du inte igen min kropp?

J
är det du?
J
- du har inte så där lockigt hår
J
- brösten är väl ganska lika?

Fröken Ö
- jag har inte lika hängiga

J
- haha

J
- ja jag vet inte

Det värker i lederna. Det kliar i halsen. Det svider i ögonen. Det susar i skallen. Är det svinis som är på väg att besöka?

På lunchen idag skräddade jag en baconbikini. Nu är jag redo. The game is on.

Om någon är intresserad av mönstret maila på: baconbikini@hotmail.com

Tisdag, sicken värdelös veckodag. Helt vansinnigt.

Dagen började med hockeydiskussioner och det är ingen vidare start för en fröken. Jag fick gå och tungandas på toaletten i mörkret och dutta med pappersservetter under armarna.

Ute regnar det och en sjuk längtan efter vinter har infunnit sig. När jag ser ut genom fönstret känns det som att stirra genom ett barnafingrakladdigt mjölkglas. Deprimerande.

Nyss fick jag en djungelvrålklubba av en kamrat. Nu känns allt bättre, men dessvärre är klubban snart slut. Den är god, mycket god till och med.

Igår var jag på vattengympa med M och en massa tanter. De som skrattar åt vattengympa kan ta och svälja sina egna tungor. Det är ingen lek, det är tungt. Under all tanthud måste det dölja sig perfekta figurer.

Bild: Min far förra året i stugan.

Jag har skapat ett vad. Jag har kanske strypt mig själv ekonomiskt, men det kan det verkligen vara värt. Jag har hellre en far än pengar.

Jag har sagt till min fader, att i fall han slutar röka ska jag bjuda honom på en långweekend till England. På valfri ort. Resa och boende står jag för, han får själv betala sitt anglofilande.

i Lördags stal han en slutarökabok i en förbutik Haparanda. Han är kittad och klar. Nu får vi se om det bara är tugg eller om det händer något. 30 års rökning måste få ett slut. Sanatorierna är nedlagda, det finns ingen återvändo. Bronkiten är bara ett hjärtslag bort.

Det är inte lätt att bli medelålders. Min två år äldre vän var på kaffe igår kväll. Hon lever ett hektiskt liv med karlar från höger, vänster, uppifrån och nedifrån. Som stadgad kvinna får man lyssna, beakta och försöka leva sig in i situationen. Eftersom jag fortfarande är purung känner jag ingen stress och tänker att jag har hela livet framför mig.

Tydligen kan två små år förändra denna illusion. Som självtitulerad relationsexpert rådde jag till att dejta flera karlar samtidigt, känna lugnet, känna efter och bara ha roligt medans man kan.

Då fick jag allt höra, att det inte alls var någon bra idé. Att fokusen måste ligga på ett objekt för att hinna med det som skall hinnas med. Vännen slog näven i bordet och sa!

- Tid, är inte pengar.
- TID ÄR ÄGG!

Nu vet ni.

Igår fick jag den briljanta iden att testa ett annat sushihak än mitt stamställe. Nu vet jag varför man ska vara försiktig med att prova nya saker.

Jag beställde en Surprise. Ja visst fan var det en överraskning. Kändes lite som att äta självdöd ilandfluten Brax. Vissa bitar gick inte att identifiera. Jag är rädd att en bit var delfin, en annan snorgärs. Den obehagligaste biten var en rulle av sjögräs. Den såg godast ut och den tände något sorts hopp inom mig. Jag tog en tugga och kände något hårt och litet som kändes som att det var rullat i kokos. Nu befarar jag att det var ett barnfinger. Hela gårdagskvällen nojade jag över att jag ätit barnfingrar. Jag åt nämligen båda två innan jag blev ordentligt skeptisk.

Jag vet inte hur jag ska få bort fisksmaken. Jag vet inte om jag någonsin kan bli människa igen.

Idag har realityserien Kniven mot strupen premiär. Alexander Nilson åker runt på syltor och leker Gordon Ramsay. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv skådat en sådan obehaglig människa. Det enda jag kan tänka på är galenskap i kombination med amfetamin, och den fria tillgången till riktigt vassa knivar.

Kalla kårar. Nu ska jag dra ut sladden från TV:n så att jag safear upp ordentligt.

Jag har börjat bli kärring. Virrigheten blir värre för var dag som går. Igår lyckade jag få bilen inlåst i ett parkeringshus i stan. Kan vara bra att kolla när det stänger, men inte jag inte.
Jag börjar väl snart inbilla mig att jag kan sticka in kontanter där man får ut biljetten.

Fick knata dit tidigt i morse med mössan i hand och förklara min dumhet.
Han släppte ut mig, gratis. Det kan bara ha varit av en anledning. Medlidande.
Jag tror att jag ska döpa om mig till Sussie.

Kom just hem från teatern. Det var en bra teater, Måsen av Anton Tjechov. Allt var mycket bra, förutom tanterna bakom. Hade det inte varit för min princip att inte hyscha folk hade jag vänt mig om och hyschat så mycket en människa kan hyscha. Det var som att ha en sportkommentator bakom sig.

Projektionerna på ridån läste de högt.
- Nu har det gått två år
- Akt 2
- Måsen fortsätter efter pausen osv.

Sen var de även tvungna att kommentera handlingen, just när det var som mest spännande.
-Nu kommer han nog att skjuta sig.

När föreställningen var slut kastade de sig ut i gången och sprang. Ja, de KUTADE. Varför. Jo för att hinna först till garderoben. Man tror fan inte det är sant.