Konsumtionen. Bara tanken på att det finns en marknad för en sådan här produkt gör mig självmordsbenägen.

Fick tipset att köpa sådana här till min hund. Bara så att alla vet, det är absolut inget fel på Doris rövhål, det är ett alldeles utmärkt rövhål.

Jag tycker innovatören till denna uppfinning ska klistra igen sin käft istället.

Beskrivning av produkten:
Is your pet feeling left in the dirt because of his/her unsightly rear? I’ve got them covered… Rear Gear is handmade in Portland, OR and offers a cheerful solution to be-rid your favorite pet’s un-manicured back side.

Rear Gear comes in many designs including a disco ball, air freshener, heart, flower, biohazard, smiley face, number one ribbon, cupcake, sheriff’s badge, dice, and you can even make yours custom, so there’s a Rear Gear for everyone.

Get yours today here at etsy or write me an email and support small business! Please contact me if you’d like multiples… Make sure to note which style you’d like in the shipping notes and enjoy!

Tör, något för Britt eller Boris?
(För oss som inte tejpar våra barns rövhål.)

Jag befarar att mina grannar i huset mitt emot snart kommer ha problem att ta sig ut. Antar att problemet är identiskt i mitt identiska hus.

Ute river stormen. Det går inte att se ut, det är som att försöka titta in i ett glas mjölk. Jag har en obeskrivlig längtan efter att ligga och lyssna på jazz? och röka i sängen. Fråga mig inte varifrån den önskan kommer ifrån.

Gårdagen, gårdagen, gårdagen. En konstig men trevlig dag. Varför kunde den bara inte få plana ut i en mjuk skön hasselmussömn. Nej. Jag blir som alltid prövad. Någonstans avslutar jag alltid dagen på det yttersta.

Stressade hem efter jobbet och rastade spädgrisen, stod och småhoppade och väntade på att hon skulle hitta den ultimata platsen att förlägga sin avföring på. Det var ett väldigt trampande, men till slut hittades platsen.

Efter det spurrade jag iväg i den rosa dödsboxen mot nordligare breddgrader. Svängde om storbyn och gjorde en upphämtning. Väl hemma hos mor och far fick jag god mat, god tårta och trevligt sällskap. Firade, skötte håret och bråkades lite med lillebror. Åkte hemåt vid 22-tiden för att hinna storhandla på Kvantum. Sprang runt som en yr och svettig höna, flåsandes med metallisk andedräkt. Tog mig till slut ut i bilen med alla varor och otroligt nog utan vävnadsdöd.

Väl hemma möttes jag av världens största diskberg som jag oväntat inte tålde se, och jag kunde under inga som helst omständigheter leva med åsynen. Började hetsdiska. Helt plötsligt rasar berget och ett vinglas går i golvet. Det sprängs och splitter flyger över hela lägenheten. Jag funderade allvarligt talat på att blanda till en liten molotovcocktail och spränga ur skiten, istället för att behöva ta fram dammsugarn. Beslutade mig för att jag inte orkade hämta bensindunken från källaren och dammsög istället kök och hall två varv för att vara på den säkra sidan. När väl dammsugaren var inne i sitt näste, hittar jag inte en, utan en helt kotteri av glasskärvor. Jag var på väg att springa barfota över den lilla glasarmén bara för att kanalisera smärtan till något fysiskt. Någonstans där tog karln över.

Lugnet sänker sig. Rensar ut frysen lite snabbt för att få plats med familjepaketet med köttfärs jag önskar jag aldrig köpt. En liten låda trillar ur. Men. Vad är det i lådan? Men vad kan det vara i den lilla lådan?

Små studsande ljud når mina miniöron och en röd matta av tranbär vräker ut sig över köksgolvet. Men vad lätt de rullar, men så fint de sprider ut sig. Jag sätter mig på knä och vänder blicken uppåt. Jag frågar högt och tydligt. Hur mycket kan du begära av en människa. Efter det blir det svart. Jag stängde av. I morse vaknade jag som en annan människa.

Den här dagen är en dag att minnas. På lunchen sprang jag upp på stan för att våldsköpa en födelsedagspresent till min bror som fyller 22 år idag. På vägen upp på stan passerar ett dvärgväxt barn mig i en permobil. Helt plötsligt bromsar han in framför mig, ser på mig och busvisslar som man gör på en snygg tjej. Sen blinkar han karaktäristiskt med ena ögat och sladdar iväg.
Det är då man vet sin plats i näringskedjan, det är då man vet i vilket skikt man hör hemma.

Efter lunch får jag för fösta gången i mitt liv se en människa äta en sådan lunch, jag citerar mannen i fråga.
”Nu ska jag äta en Robinsonlunch.”
Lunchen bestod av en burk kokosmjölk och en påse torkade spigg.

Vart är jag?

Jag har drabbats av den stora tröttheten. Jag orkar ingenting. Igår sov jag till klockan 13, var vaken till 15, sov middag till 18, var vaken till 21, somnade, för att vakna klockan 10.30 (idag söndag) av att telefonen ringde. Åkte till Sunderbyn för att träffa en kär gammal vän och hämta ett importerat horläppstift från Hufvudstaden.

Var om en sväng baki psyket och fick mig en mazarin och en kopp tjockt, starkt kaffe. Hämta in en vedkorg. Drabbades av den stora avundsjukan och torpsjukan. Vill flytta ut till skogen och ha en skrivmaskin med runda trögtryckta knappar. Doris vägrade följa med hem. Fick till slut in psykskallen i bilen. Kom hem till ett städat hem. Levererat 4 munkar till karln. Tvättat hundbinda. Nu ska jag baki gymmet och slå ihjäl sistenergin ini kroppa.

Milja, lika ond som alltid. Hon är riktigt uppretad nu när hon har varit inlåst baki psyket hela vintern.





Araben, halvt om natten, ensam på en annars överfull parkering.

Fick se solen i veckan, om än bara som en svag strimma på taken.

Snusa rynka. Den bästa medicinen mot självaste livet.

Alla som känner mig vet att jag inte är något stort fan av dansmusik. Någon gång ibland dyker det upp något som är så suveränt att till och med jag kan öppna skygglapparna.

Hur kan något vara så sött. Vill hem och snusa rynka.

Min far anglofilen har äntligen fått besöka ”fäderneslandet”. Sent igår kväll landade han för första gången på engelsk mark.

Under gårdagskvällen fick jag ständiga rapporter från fäderneslandet. Far rapporterade sporadiskt som en äkta korrespondent.

Sms 1:
Går fortare här att få ut bagaget än på Kallax, trots skickat direkt från Luleå. Logistikens land. Efter det följer 4 st utropstecken.

Sms 2:
Kolsvart. Åker bil mot nordväst och Birmingham nu. Lovar att Heathrow var en smältdegel av all jordens befolkning, såg inte någon som såg ut eller pratade som sir Richard Attenbourgh

Sms 3.
Kom in på hotellrummet nu. Runda mässingknoppar som man vrider i på dörrarna, ca 80 cm höjd. Som i Kalle Anka. Underbart. Efter följer 3 st utropstecken.