Vi hade diskussioner på jobbet. Jag fick ett utbrott. Det började att talas om mig.
Det sades. Fia har ett horn i pannan. (En person höll upp en penna mot pannan.)
En annan sade:
-Hon är ingen jävla enhörning (varpå han satte två pennor vid sin panna och illustrerade djävulen.)
Då sammanfattade den första.
- Hon har två horn som det sprutar dräggel och svampar ur.
Igår pratade vi på jobbet om folk som inte visste vem Nelson Mandela var. Idag började de prata om Curt Bergfors. Jag fattade inte vem det var.
- Vet du inte vem det ääääääääääär skrek de.
- Nä det vet jag inte, sa jag.
- men herreguuuuud vet du ingenting!
De jämförde det hela med Nelson Mandela grejen och drog upp att jag hade sagt att den Svenska befolkningen inte har någon allmänbildning. Det är samma sak tyckte de. Ja verkligen. En hamburgerrestaurangs grundare går att jämföra med person som vunnit Nobels fredspris och varit med och förändrat en hel världs synsätt. Verkligen. Det här med att sålla.
Fick klagomål på mitt bloggbyte igår. En viss person sa. (Jag nämner inga namn.)
-Jag gillade den förra mycket bättre. Den du har nu. Svart bakgrund. Hmm.. Känns inte det liksom redan lite gjort.
<3
Min Bento. På söndag skall jag äta dig igen.
Urlakad är ordet. Jag är så fruktansvärt trött. Jag känner mig mer död än levande. Torsdag- Söndag i Hufvudstaden tog ut sin rätt. Det var ingen höjdare att inleda vistelsen med att åka snöruschbana utför ett stup i baddräkt. Det sved dagen efter. Skare och bar hud innebär en fruktansvärd friktion.
Slutade konferensen tidigt på fredag och begav mig in till City. Samma idé hade visst halva Sveriges befolkning. Centralen var tjock. Tjock i dumma, illaluktande människor.
Försökte hitta mig en förvaringsbox. Sprang runt i cirklar. Hittade en. La in pengar. Error. Pengarna försvann. Springa till Pressbyrån. Köpa något man inte ens vill ha, ta ut pengar. Hitta växelautomat. Börja om från början. Cirkulera. Skrika åt en stackars utländsk kvinna med många Ikeapåsar.
Kvinnan – Kan du hjälpa mig?
Jag: – Ser det ut såååååååååååå? Jag kan inte ens hjälpa mig själv.
Hittade ett skåp efter dryga 2 timmars strid. Sprang runt på stan och försökte trösta mig själv med hjälp av konsumtion. Mötte upp kära J. Handla mat. Moffa. Åt tills min buk krackelerade av spänning. Somnade.
Lördagen spenderades på Söder. Fika med goda vänner och skrämma spädbarn med mitt höga skratt på Chokladfabriken. Fikade en gång till. Åkte hem tomhänt. Började dricka rödvin. Möta upp mera vänner. Äta kött. Prata minnen och liv. Skratt. Tänja ut tarmen ett varv till.
Söndag. Sova. Stan. Så kallat snökaos, mer kallat lappvantar. Fika på kulturhuset. Ömma fotleder. Bentobricka. Dödsfärd med inkompetent busschaufför. Arlandaväntande. Flyg. Skakig nedfärd. Hemma.
Roligt var det också.
Helgen har bjudit på ett alldeles utomordentligt väder. Strålande sol och 5 minusgrader. Håller detta i sig vill jag inte befinna mig någon annanstans. Jag vill bara vara här. Vara ute på isen drickandes varm choklad och ätandes ostmackor med sladdriga gurkskivor. Livet i blåshålet kan vara fruktansvärt angenämt om man lever i förutsättningarna.
Fick mig oväntat lite röda tulpaner på alla hjärtans dag. De var fina, och framför allt inte rosor. Mor och far kom på besök med Zeke the saint. Var på så gott humör att jag till och med anstränga mig så pass att jag bakade en äppelkaka. Jag är en underbar dotter. Dock fick jag inte använda mina nya röda koppar med vita prickar. Som jag väntat på paketet, och när de väl kom såg jag att de förmodligen tillhört en barnservis.
På kvällen gick vi ut och åt på stans nya kvarterskorg. Det var förfärligt gott och trevligt. Inget halvfabrikat här inte. Drack vin för tredje dagen i rad. Livet är gott och jag har världens sötaste hund.
Igår pratade jag med en vän som hade införskaffat en mac. Hon var helt lyrisk och berättade hur mycket hon nu hade börjat hata sin gamla PC.
Då summerade jag det hela som.
-Det är som att raka sig med en Gillette Venus Breeze för att sedan gå tillbaka och harva på med en gul rostig engångshyvel.
Det är nog bland det vettigaste jag någonsin kläckt.
När blåshålet väl anstränger sig kan den vara riktigt behagligt att titta på, till och med genom en mobilkamera.
Igår på lunchen skulle jag gå med Doris runt sjön. Dock började hon fjolla sig och hålla upp båda tassarna redan på andra sidan viken. Eftersom hon vägrade gå längre kom jag på den briljanta iden att gena över isen. Den sista tiden har det varit riktigt kallt och det ligger mycket snö på isen, så jag tänkte att det kunde vara av god motion att pulsa över.
Jag hann inte mer än halvägs innan jag gick ner mig i flödvatten. Det var vatten till ovanför vristerna och jag hade mina gympaskor. Det var för sent att vända så jag fortsatte att vada och skrika på Doris att springa fortare. Mitt där i allt det iskalla, ilande och tankarna om drunkningsdöden började jag fundera över hur det hela överhuvudtaget kunde vara möjligt.
Så här ligger det nämligen till.
Snösörja bestående av snö och vatten som kommer underifrån istäcket på en sjö, vattendrag eller hav och beror på att snötäcket väger mer än istäckets flytkraft, varför isen trycks ner under vattenytan.
På salt havsvatten, så blir dränkstöp, till skillnad från självstöp och regnstöp, salthaltigt. Fryser stöp så bildas stöpis.
Jag har hela dagen trott att jag drabbats av schitzofreni. Nu inser jag att det är tanten under som lyssnar på radio på sjukligt hög volym.
Utöver det är jag fruktansvärt nervös och misstänksam av mig. Det är tröttsamt att hålla utkik efter överfallande benrangel dagarna i ända.
Det är som om livet sakta kryper tillbaka till kroppen när det börjar se ut så här om dagarna. Som jag så ofta påpekat är det helt idiotiskt att bo på en plats där solen är frånvarande halva året. Förhoppningsvis fungerar det så att man uppskattar den mer när det väl kommer tillbaka. Så är det nog. Det är ju allmänt känt att när något tas för givet försvinner magin, när båset är tomt och så vidare. Skönt att komma ur zombietillståndet och se världen igen. Jag orkar inte med mer mörker och trötthet. Jag vill leva varje dag och känna varje stund. Ut och lek i snön. Det finns folk som dör i törst.
Fröken Ö
du lyssnar inte bajskorv
M säger
nä det har du mkt rätt i
M säger
jag får väl uppoffra mig och lyssna på din gomtandsmungiga
Fröken Ö
mungiga, de är ju roliga
M säger
haha japp
M säger
boing boing
Fröken Ö
glömt bort deras existens
M säger
underskattat instrument
M säger
ungefär som triangel, bjällror och sån där koklocka
Fröken Ö
nu är du inne på dvärgting igen
M säger
japps
M säger
rickard har garanterat alla dom där hemma
Fröken Ö
ja och små dockskor
M säger
som han brukar pressa ner tårna i och trippa runt med
Fröken Ö
sjungandes Tiny Dancer
M säger
åå
M säger
nu vet jag vad du ska få se
M säger
Fröken Ö
vad fan är det där
M säger
creepy
M säger
thats what it is
M säger
det är nån transa
Fröken Ö
fyfan
Fröken Ö
jag kommer aldrig mer sova med båda ögonen stängda
M säger
haha
M säger
då kommer han gående
M säger
ett rangelben i taget
Fröken Ö
fyfan, jag finner inte ord.
