Igår var jag och han herr Tör på Power Yoga. Det var mycket trevligt. Jag investerade i mig själv och i min vighet. Jag har bara varit två gånger men taxbena känns redan mer elastiska.

Herr Tör som är poledance-master har alltid varit en förebild för mig när det kommer till rörelser. Att se honom kämpa med höger och vänster blev för mycket. Det är jag som brukar ta på mig den rollen. Hursomhelst var förvirringen total och jag fick undvika att se på karln.

I slutet av passet skulle vi göra en övning (bryggan) där man böjer benen över huvudet och ligger som en inverterad räka. Denna övning var tydligen mycket bra och ökade bland annat ämnesomsättning. Min upplevelse var inte så förtjusande. Jag höll på att drunkna i mina egna fettvalkar. Det var traumatiskt på riktigt, jag tror att jag har fått men.
Trots detta hyser jag kärlek till Yogan. När tiden går fortare än i verkligheten. Då trivs jag. Jag kan inte heller sluta tänka på att jag om några månader ska utföra detta varje morgon i soluppgången . Livet har känts värre.

.