Skuggsidan

Det här med cred är en betungade liten sak. Jag har inget behov att bli bekräftad hela tiden, det är jag faktiskt inte. Just den defekten har jag numer under kontroll. 27 år senare. Dock har jag inte kommit så långt i min personliga utveckling att jag obemärkt kan låta det gå mig förbi när andra människor tar åt sig äran för saker och ting som någon annan har uträttat.

Som det sägs. Det ska alltid stå någon där i skuggan. Det finns kulisser överallt. Jag är väl naiv som tror att det finns plats för alla där ute i strålkastarljuset. Kanske är det där på skuggsidan man ska ligga och lura. Bakhåll. Det finns en anledning till att det varit- och är framgångsrikt. Från och med nu ska jag tacka damen som städar trapphuset var gång jag får tillfälle. Hon är viktig. Rättvisa är viktigt.

Tävling

Jag vill också se ut som Lottas mamma. Lottas mamma är rent utav en stilförebild. Lotta också för den delen. Jag brukar inte delta i tävlingar, det är någonstans emot mina principer. Ibland måste man gå emot sina levnadsregler, för regler är till för att brytas. Ett par röda träskor är helt klart värda den lilla avvikningen. I sommar vill jag ha rugiga ben, plåster med sommarblomster och på fötterna ett par jordgubbsröda träskor. Det är sommar.  Dessutom tycker jag att Clara har en väldigt inspirerande blogg som är värd att länkas till: Tävla här

Mer färg till människorna!

Storbrakagråtn och vårblomster

Den här lilla tappra saken hittade jag bakom min parkering. Våren är här och i Stockholm snöar det. Det finns trots allt rättvisa.

Ikväll var vi och såg på Glada änkans röv på teatern. Första halvan skrattade jag så att jag kiknade och under andra halvan drabbades jag av storbrakagråten. Det var Belgian Blue-tårar, det var inga vanliga tårar. När jag gick ut från salongen såg det ut som om jag hade kissat på mig. Nu känner jag mig som min dörrmatta ser ut och halsen är söndervärkt efter att ha varit ihopsnörd som en korsett.  Fy fan. En pärs. Ett emotionellt övergrepp. Och då menar jag något positivt.

Ett litet steg närmare

Idag ringde jag för att kolla vilka vaccinationer jag behöver inför Indien, för en gångs skull vill jag vara ute i god tid. Det blev ett långt samtal. Jag fick i alla fall prata med en utmärkt trevlig sjuksköterska. Jag hatar privatisering, men jag älskar servicen. (Skämmes tamefan->till mig själv)
För att åka till Indien och befinna sig en längre tid på landsbygden rekommenderar de detta:
• Polio-, stelkramps- och difteri-vaccinationerna. (Behöver förnya mitt skydd)
• Hepatit A (epidemisk gulsot) och hepatit B samt tyfoid, meningokocker (i vissa områden i nordöstra Indien),
• Japansk encefalit
• Tuberkulos.
• Kolera
• Rabies
• Malaria
Det blir en liten massvaccination för mig. Malariatabletter måste man tydligen också äta tre veckor innan man åker. Det billigare preparatet ger tydligen rätt ofta rejäla biverkningar såsom paranoia och sömnsvårigheter. Låter ju kanon. Hursomhelst kommer denna lilla resa inte att bli ett billigt kalas. Tur att jag ska på fyndmarknaden till helgen och sälja allt jag äger, om någon nu vill köpa skiten. Den här sommaren blir det folköl för mig.
Tiden går fort nu, det kommer bara att smälla till så är jag där. Får man längta såhär mycket?