Eftersom en kär vän fyller 30 år idag vill jag ta tillfället i akt och till och med gratulera honom på bloggen. Grattis Tobbe. <3
Ska ut till torpet ikväll på trevligt kalas, sen blir det kanske utgång. Jag är sjukt pepp. Man lever bara en gång. In i kaklet, imorgon är en ny dag. Klockan ringer 6.40, vad gör väl det. Världen kan gå under. Måste posta några pepplåtar som alltid gör mig på galet bra humör. Danssugen. Man måste ju få leva!
Vackraste fröken Alexandra.
Jag och gammelpappa. Han gjorde mig en skattjakt. Trots mina år på nacken. Tacksamhet. <3
Tårtan med ett kilo choklad.
Solnedgång
Midnattssol.
Jag är helt insnöad i sommarvärmen. En dag utan musik igår, så idag håller jag på att knarka ihjäl mig. Här kommer lite fantastiska tips. Detta får bli veckans nötarlåtar. Jag är såld på den här killen. En ultimat blandning av finfina stilar. Hur härligt låter inte det här.
Chicago singer/songwriter/violinist Andrew Bird updates the traditions of small-group swing, German leider, and New Orleans jazz, mixing gypsy, folk and rock elements into his distinctive style.
DELIKAT. DELIKAT är vad det låter. Karln är ett geni, utan tvekan. Det är inte sunt att bli så här kär i musik.
Igår var jag till Malmö över dagen. Klockan ringde klockan 03.30 och det var minst sagt segt att ta sig upp. Speciellt eftersom jag vänt dygnet totalt under helgen och legat och trynat till klockan 11.00 om förmiddagarna.
Hursomhelst. På vägen hem flög jag först till Stockholm för att sedan byta till ett plan till Luleå. Jag hamnade vid nödutgången över vingen, närmast fönstret. Bredvid mig satt en man i linkostym och stråhatt. Han var mycket trevlig och lyfte upp min väska och agerade allmänt gentlemannamässigt. (Inget en flicka av 80-talet är van vid)
När flygvärdinnan höll sin demonstration av säkerhetsrutinerna avslutade hon med att spänna blicken i mig och sa samtidigt som hon pekade på mig med handen.
- Och om något händer är du ansvarig för att öppna den där dörren.
- Vad? sa jag.
- Om något händer, öppna dörren genom att dra i handtaget, därefter lyfter du in dörren och sedan kastar du ut den.
Jag kollade på mannen i stråhatten och sa. – Det var inget litet ansvar.
- Han tittade på mig med en snäll blick och ögon fyllda av förståelse. – Det hänger på dig nu sa han.
Jag nickade nervöst. Som tur är låg min stulna rosa noshörningsunge i väskan. När han är med kan ingenting hända mig. 5 minuter senare sov jag, snarkandes och dreglandes mot den snälla farbrorn.
Fan så bra. Det slutar aldrig vara bra.
En SMS-konversation mellan mig och fröken J inför träning. Vi för konversationer på en sådan nivå att det är svårt för vanliga människor att förstå. Det är vackert här uppe bland molnen.
J: Min buk undrar om din buk vill hänga med på iw 16.30?
Jag: Min buk hinner inte idag, men gärna imorgon. Kram
J: Bukens kalender anger pump 16.30 som tisdagens tortyraktivitet, vad säger din buk om det? Ingen supervåg från Herbalife är inbokad för ytterligare självspäkning.
Jag: Herbalife kan dra åt helvete. Min buk svarar gärna. Då ses bukarna imorgon.
J: Det gör de! Till skillnad från oss önskar de se mindre av varandra. Tackar och bukar tills imorgon då.
Till mina likasinnade gårondingar. Här har ni lite medicin om ondheten faller på. Det här kallar jag en riktig sommardänga. Riktig kvalitativ musik.
Min lilla studentetta i Piteå. <3
Här sitter jag och väntar på att Sprend ska ladda upp ett gäng bilder. Leican har fått jobba kan jag lova. Hittills är jag grymt nöjd över mitt lilla barn. En tung och solid liten gosse av tyskt påbrå. Mästerlig. Så länge han sköter sig ska jag överösa gossebarnet med kärlek och ömhet.
Den här dagen har varit hysterisk. Det blir extra mycket jobb nu när jag snart ska stämpla ut från fabriken för 3,5 månader. Jag kan inte riktigt fatta att det är sant. Jag kommer väl förstå först när jag sitter där på New Delhis flygplats mol allena. Jag är ju lite trög med sådant där. Jag är inte så speciellt bra på att leva i nuet och är konstant framme i framtiden och fladdrar. På grund av detta underliga beteende förstår jag ingenting. Oftast faller polletten ner när det är alldeles för sent, någonstans när hela skiten är över. Som en mycket kär vän sa: -Vi har känt varandra i snart 9 år. Det är så länge sedan vi började i Piteå! Jag trodde kvinnan inte var klok tills jag började räkna på fingrarna. Nog var det sant alltid.
Dock försöker jag varje ny dag att börja leva i nuet. Det är inte så att jag skördar några större framgångar, men så länge man försöker så. Jag har mina små stunder av rent och skärt liv.
Jag har inte alls en livskris. Nej inte alls. Nu ska jag lägga mig och snurra i sömnlösheten samtidigt som jag fortsätter att älta i min stackars hjärna att varje dag är en förlorad dag.
För dig vän. Du vet vem du är. Du som har allt detta framför dig. Det kommer att bli fantastiskt. Du kommer att älska varje minut. Såhär i efterhand önskar jag själv att jag hade det framför mig och inte bakom. Fan. 
Det är vidrigt. Jag är fortfarande sliten. Börjar känna mig gammal. Härmed vill jag ställa in min födelsedag på onsdag. Jag tänker inte åldras mer. Nu är det färdigåldrat sig.
Jag börjar känna krisen nu. Speciellt eftersom jag under den senaste veckan fått höra mer än tre gånger att folk tror att jag är över 30. Inte smickrande alls. Inte när man är så ung och oförstörd som jag. Hallå, vad har ni för preferenser. Jag hade faktiskt en 15-årings jacka i lördags. Sådeså. Det är som vi konstaterade på gymmet. Vi syns inte. Vi är osynliga. Vi är bortsållade. Vi fastnar i spamfiltret. Vi är medelålders kvinnor.
Nä nu tänker jag göra revolt. Jag tänker inte blir någon mamma i några joggingbyxor. Jag tänker inte odla mer bristningar än jag redan har. Jag tänker inte börja bry mig om någon annan mer än mig själv. Nä vet du vad. Jag tänker utveckla anorexi, hitta mig själv i Indien och därefter tänker jag rota fram mina jeans från högstadiet och börja röka. Bakåt ska jag. Bakåt. Vad är det för en idiot som sagt att utveckling är att ta sig framåt. Jag synar.
Min smak är så komplett, så delikat. Det finns ingen med bättre smak än jag. Det är en sanning. Garanterat.
Hur bra är inte detta. Åh. Och munspel och allt. Måste ta ledigt från jobbet så att jag kan lyssna en hel dag. Här har ni människor. Lär er av mästarinnan.
