En trave litteratur och en säck full av barntandborstar

Idag har jag varit och handlat till barnen. Målarböcker, kritor, små spel och en massa tandborstar. Mamma ringde nyss från Torneå och sa att hon hade köpt 75 stycken barntandborstar. Jag kommer att flyga över världen med över 100 stycken tandborstar i ryggsäcken. Intressent. Om det är någon jag känner som vill bidra så tror jag att jag rymmer lite till. Hör av er. Barnkläder, spel, pennor, pyssel, leksaker allt är av intresse.

Jag tror redan nu att jag håller på att förändras. Fick offra PDOL och underbart häng med kära vänner, med vad fan. Det är inte varje dag man åker till Indien.

Fick hem min färdkost till resan igår, det känns som om jag behöver mycket böcker. Har ett antal flygtimmar framför mig att slå ihjäl. Nu börjar det närma sig på allvar. Svårt att veta vad man ska ta med sig, men jag satsar på att ta med mycket saker till barnen och så köper jag mig det jag saknar där borta. Jag är helt upprymd och har inte riktigt kunnat njuta av sommaren när jag är medveten om vilket äventyr som väntar mig. Som vanligt är jag där framme någonstans istället för här och nu. Ska skärpa mig. Livet är bra spännande och jag älskart.

Skrevstirr och ryssvärme

Släpade mig iväg till gymmet i morse, det var på ren vilja och pannben. Ute är det tropiskt, termometern visade 25 grader när jag gick. Redan innan jag var framme på gymmet var jag genomsvettig och urlakad. Väl där sätter jag mig i benpressen stirrar frånvarande framför mig mellan repsen. Plötsligt ser jag en farbror, eller en äldre herre. Han ser ut som en old fashion tyngdlyftare. En sådan med en stång med två bollar. Hela karln dryper av svetten. Jag var djupt försjunken i mina egna tankar och började stirra honom i skrevet. Har var helt blöt där, sjöblöt. Jag dröjde kvar med blicken lite för länge.

Plötsligt hör jag hur han säger: -hallå. Jag tittar upp och möter hans blick.

- Jag har inte pissat på mig om det är det du tror ropar han högt.

- Det trodde jag inte heller svarar jag. Som för att släta över det hela säger jag: Själv är jag dyngblöt. Rädd för att det ska misstolkas skrattar jag lite och låtsas vara mycket upptagen.

- Man skulle kunna tro det som du stirrar avslutar han.

Dagens lärdom. Stirra inte för länge i ett skrev, människor blir ängsliga och vill inte bli tagna för inkontinenta. Svara aldrig att du är dyngblöt, det är inget passande svar.

Ångestens hackspettar

Vaknade med bakisångesten från helvetet. Det kändes som om min arma kropp hade blivit ockuperad av ett gäng mördarhackspettar. Pick. Ultrarapida pick, pick, pick. Svettningar. Vallningar. Minnesfragment. Nu känns det äntligen lite bättre. Det var ingen höjdare att dricka bubbel i 6 h, för att sedan klockan 00.30 drämma i sig ett halvt dricksglas med Captain Morgan och en GT på det. Jocke fick syntolka mina sms på hemvägen.

Kul var det igår. Riktigt kul. Tör körde spotifyleken i vanlig ordning. Nu är den ett måste, man får inte ha fest utan att leka den leken. När jag hörde Broder Daniel blev jag så till mig att jag slog sönder ett glas och allt möjligt. Jag och Jocke körde även en seriestrip och tog nya egobilder varje timme som vi postade på Fejjan. Intresset från allmänheten var svalt. Rent isande om jag ska vara ärlig. Dock var det för oss själva väldigt givande. Speciellt i morse när vi kollade på bilder och ingen av oss mindes de två sista. Sista bilden lämpar sig dock inte för publicering. Det ser ut som ett likkort.

För en gångs skull var det riktigt kul på färjan. Onsdagarna där är faktiskt helt okej, i övrigt är Luleås uteliv det mest patetiska jag vet. Dock var jag med om en liten incident. Fick ett mindre bryt och kände mig gammal. En ung tjej på toaletten sa något om 30-åringar. Jag kollade på henne länge och sa: – ”Nu är du ung och fräsch, men snart är du gammal och får dra ut ögonlocken när du ska måla ögonskugga. Du anar inte hur jävla fort det går.” Efter det kom ett avgrundsskratt. Jag har börjat få extrema komplex när jag dricker. Inte alls bra. Jag blir sjukare för var dag som går.

Nu ska jag lägga mig och lyssna på filmmusik. Pampig musik med mycket stråk. Jag har hittat en låt som kommer att bli en utmärkt födelsedagspresent till en väldigt speciell person. Tänk att få sig rysning i present. Kan man få något bättre?

Barnaarsul.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Snart är jag ensam kvar. Det enda barnet bland vuxna vänner. Alla växer upp. Skaffar barn. Slår rot. Planterar penséer. Åker på Leos lekland. Skriver statusuppdateringar om saknad med en massa efterföljande hjärtan.

Själv sitter jag och funderar på att börja om, plugga något nytt. Vet inte ens vad jag ska bli när jag blir stor. Mina statusuppdateringar handlar om urin i hinkar. Självändamål. Vin. Röka. Svinga sig i lianer. Träna. Jag kanske är ”barshlig” men jag vill vara det. Jag ska ju för guds skull till Indien och hitta mig själv. Något man kan göra bakom knuten. Hitta sig själv. Jag är ett barnaarsul som någon jag känner skulle ha sagt. (Gud vad illa det lät i skrift.)

Jag är glad för alla mina vänner, det finns inte ett uns av avundsjuka eller missunnsamhet. Jag är lycklig för dem som är lyckliga. Vilken väg vi än väljer ska vi ju mot samma mål. Dessutom får jag ju lukta gratis på deras bebisar.

Igår pratade jag med en mycket kär vän i flera timmar. Hon är likadan som jag. Jag har alltid sett oss som själsfränder. 5 minuter efter att jag hade träffat henne första gången bestämde vi oss för att flytta ihop, och det gjorde vi också. Samma kväll. Nu är hon i femte månaden. Omöjligt att förstå. Omöjligt att få in. Jag hör på hennes röst att hon är lycklig och nöjd. Tillfreds. På riktigt. Det är få som förtjänar den som hon. Lyckan.

Jag har kommit på att jag vill åka till nordpolen. Och då är det inte Nordpolen i Boden jag talar om. Jag vill följa med på en expedition. Det är sjukt och helt uppåt väggarna. Vi får se. Isbrytarna från Luleå åker då och då. Kanske skickar in en ansökan.
Ja. Jag har nyss läst Majgull och är inspirerad.

Jag blir lite för inspirerad ibland, men det är bättre än något annat knark. Idag är jag  9 896 dagar gammal. Vad är det. Ingenting. Bara barnet. Jag kan barshla mig en stund till. Jag får barshla mig i alla evighet om jag känner för det. Livet är fritt, man glömmer det ibland.

Nu ska jag ta mig ett glas rose, röka en cigg och leka att jag är i Paris. Puss på er människobarn.

Oftast är dagarna bra men ibland är de rent ut sagt outhärdliga

Mitt i min misärdag kommer en kvinna förbi med en grillad kyckling till mig. Jag karvade och åt lite och livet kändes genast bättre. Vi pratade om vår misärhet och om vilka psykopater vi är. Att ingen förstår psykskalleheten och att ingen har vett att uppskatta.

Av någon outgrundlig anledning började vi kolla upp oss själva på det stora internet. Där fann vi diverse uppgifter. Bland annat att det fanns 16 870 ogifta män i kommunen. Då kläckte hon:

-         och inte en jävel av dem vill ha mig.

Ögonblicket efter såg vi hur många dagar vi hade levt. 10 765 dagar var det sedan hon hade fötts enligt statistiken. Då kom kommentaren.

- 10 765 dagar helt i onödan. Förgäves.

Ungefär där ligger nivån idag. 20 dagar tills jag lämnar landet. Kunde inte ha kommit lägligare.

Våga drömma. Dröm stort.

Alla människor har drömmar. Det är ju för guds skull de som driver oss framåt i livet. Det är drömmarna som ger vårt liv näring.

Nu när jag har haft semester har jag haft tid att fundera, det har känts ganska drömlöst ett tag. Jag insåg äntligen att jag inte alls är just det, drömlös. Jag är förblindad eftersom jag lever mitt i en av dem. Om 27 dagar lyfter jag mot en av de hittills största. Jag gör det själv och framförallt för mig själv. Jag är helt övertygad om att jag kommer att komma tillbaka som en ny människa. Inte för att jag vill vara någon annan än den gamla. Jag har vant mig och trivs numera rätt bra med mitt psykskalliga jag.

Idag fick jag se det här klippet. Jag insåg genast att detta är en dröm. Jag vill sitta i en vattenmelon stor nog att rymma mig själv. Sedan vill jag sitta där och gnaga mig less. Fatta känslan. Den här ungen ska skatta sig lycklig.

Torrjuck och en gravid kvinna som super ner sina gäster

Att skratta med vänner är det bästa som finns. Jag har fått privilegiet att ha knäppa och störda människor i mitt liv som gång på gång dräper mig i skrattet. Ikväll var en sådan kväll som gjorde mig påmind om detta, jag skulle aldrig byta ut dem för allt i världen. Som den goda värdinnan statusuppdaterade, har skrattat och förlängt livet med 10 år!

Skulle någon utomstående vara en fluga på väggen skulle de genast ringa efter någon som hämtade oss och körde oss raka vägen baki 32. Vi borde förmodligen (enligt samhället) bältas och medicineras. Men jag står fast vid att det är vi som är de frisk och sunda och alla de andra de sjuka och tråkiga.

Jag är så glad och tacksam för vår sjukhet. Låt mig aldrig hamna med fisförnäma fröknar som pratar läppglans, fnittrar och dricker cosmopolitans. Det är inte min grej. Jag tar mycket hellre osmickrande fetmabilder, romskvättar i kaffet och juckar uppåt dörrkarmar. Däri finner jag kvalitén.Tack för ikväll fina människor. Ni är fabulösa hela bunten. Tusen tack till värdinnan. Du är ett unikum. Inte skulle jag styra upp strawberry daiquiri och andra godrinkar till mina gäster om jag var gravid och inte kunde dricka själv. Stort.

Sjöluft och en trave böcker

NU drar jag till sjöss. Jag har packat kappsäcken full av böcker. Godingar som Den vita tigern, Postverket och Dores bibel. Jag ska inte göra annat än att ligga på bryggan och läsa och sövas av klucket. Däremellan ska jag ligga på sjöbotten och rota efter järnmalmskulor. NU är det dags att fröken tar sig samman. Fick skynda upp på stan i morse och köpa Omeprazol, min kropp är inte överförtjust av min dagliga kosumtion av en flaska Prosecco. Har helt och totalt kajkat ihop. Jag behöver lugn och litteratur. Det är det enda som biter på en riktigt trasig människa

Ge mig en verklig klippdockepojke

Idag fick jag H&Ms nyhetsbrev. Klickade mig vidare och hamnade av någon anledning på inspirationssidorna för herr. Dessa två stilar är enligt mig helt fabulösa. Å vad jag önskar jag hade någon viljelös lite själ att styla och klä. En liten marionettdocka med vackra drag. Då skulle jag köpa dessa outfits rakt av. Fan så stiligt.

Sjömansrandiga tröjan och bruna pojkbältet ska jag själv ha. Kärlek.

Sommarblomster

I lördags hade jag en riktig Astrid Lindgren-dag. Fantastiskt. Strålande sol, ljumma vindar, bad i 15 gradigt fjällsvatten, man kunde nästan skymta snöklädda toppar när man låg där och guppade. Överallt fanns det sommaräng. Prästkragar, smörblommor, midsommarblomster, rödbläror och violer. Det är så att man blir salig.  Jag kände för första gången det här året att det var sommar och jag kunde befinna mig där i stunden och ingen annanstans. Det kändes nästan till och med som jag hette Lisa där en stund. Jag fick ta till ett Micke Mök-uttryck för att verkligen befästa känslan.
Det kan inte hjälpas, får jag ströva på en sommaräng blir jag som en liten flicka igen. Sen kan det inte hjälpas att jag är en otrolig begåvning och världsmästare på allt. Slängde ihop en kompakt bukett med bara vilda blommor som till och med en florist skulle avundas.