Idag har jag, Carmen och Rajesh varit in till Sikar och shoppat. Sikar ar ingen stor stad, kanske 200 000 invanare, men det ar en pulserande stad. Trafik overallt, manniskor, kor, asnor, vildhundar, det ar bara helt galet. Just nu ar det lera overallt pa marken eftersom det regnat. Direkt vi kom dit korde en mopedist forbi sa att det stankte lera pa hela min bakdel, inte nog med det, jag gick i flip flops och fotterna blev pa en gang tackta i lera och koskit. Jag fragade Rajesh om han kunde hugga av mig fotterna nar vi kom hem. Efter en stund lyckades jag aven med konststycket att kleta all denna skit i ansiktet.

Vi gick runt i lite butiker, mer an halften var stangda eftersom det ar Sondag men det var mer an nog anda. Nar vi gick in i en stor kladaffar satte jag mig ner pa huk for att kolla pa nagra tyger pa golvet, da lat det ritch och mina byxor ramnade totalt. Rejesh holl pa att skratta ihjal sig och aven jag. Tur att jag har en lang tunika som tacker roven, annars hade jag fatt ga med baken bar. Pa den kladaffaren kopte jag 3 par haremsbyxor, 2 langkjolar och en bors. Totalt 1000 rupies. 170 kronor, det ar helt sjukt. Jag kopte aven ett par broderade skor i rosa med parlor som jag ska anvanda nar jag kommer hem, de kostade 40 kronor. Det ar helt underbart att shoppa har for det ar som om jag vore en miljonar. Det mest underhallande ar att de inte har nagra skor i min storlek. Har ar jag nagon javla storfot sa det har varit mycket tittande och huvudskakande at mina fotter idag.

Igar tog vi ju oss aldrig ivag till Jaipur sa jag och Carmen lag hela dagen i common room och sag film, logopedflickorna hade aven lamnat lite ol som vi drack upp. Igar var jag pa toaletten varannan timme och strommen gick hela tiden Varje gang jag satt mig pa toaletten blev det becksvart. Toaletten ligger ca 80 meter fram huset sa hela kvallen var som ett stort skamt. Jag trevandes pa toaletten. Jag trevandes mot huset. Jag trevandes overallt. Jag ska se till att kopa en ficklampa nasta gang vi aker in till stan. Det ar som att vara pa lyxhotell har. Igar vid 16-tiden lag vi och latade oss pa nagra madrasser och da kom en av kvinnorna pa garden med chai och kakor. Det gar inte att ha det battre, det ar sa att man far skammas.

I fredags tog vi oss ut till Banjara efter lunch. Logopedflickorna skulle saga hejda till alla barnen samt ge dem presenter, sa jag och Carmen foljde med. Det hade regnat precis hela dagen sa ungarna var helt uppblottnade, deras sma hander sag ut som om de hade legat 24 timmar i blot. Sotnosarna sprang runt med gamla tomma rispasar pa huvudet, de ar ju sa sma sa rispasarna nar dem anda ner till fotterna. De ar sandana glada skitar de har ungarna. Jag forstar det inte. Det var tur det regnade for tararna strommade hela tiden nedfor mina kinder. Det at svart att forklara det, jag tror att man maste uppleva det sjalv. Allt ar bara sa rorande sa jag vet inte vart jag ska ta vagen. Nar de kommer springande och ropar – madam, madam, madam Sofia direkt man kommer. De tar ens paraply och vill halla det sa att man inte ska bli blot. Sjalv ar de helt uppblottnade och skakar tander for att de har varit ute i regnet hela dagen. Sjalv kommer man fran dukat bord och har druckit varmt te innan man akte dit, fryser inte det minsta och tycker bara regnet ar ljummet och skont. Klart att det ar det nar man inte varit i det hela dagen, naken eller halvnaken. Ja fy fan. Nog kanner man. Nog slits hjartat varje dag isar. Men jag alskar att vara har, jag vill inte vara nagon annanstans.

Ha det bast kara vanner.

PS. Det har tagit mig 2 h att fa till detta inlagg. 5 omstartningar av dator. Hagningar. Vansinnesutbrott.  Ett internet pa 420 kbps. Det ligger mycket arbete bakom lite. Jag hoppas komma mig till ett internetcafe snart. Har tagit jattemycket bilder.