Mamma du sa att jag inte fick klappa vildhundarna. Det gor jag inte heller.

Indian dressing. Visst ar vi fina. Dock verkar jag tro att jag ska posera for nagot herrmagasin.

Emo i Sari

Det godaste jag har atit i Indien hitills.

Gardagens yoga pa taket.

Att ge sig han.

Smidiga ar vad vi ar.

Jag, Koshi och Nashima idag.

Nu ar det 15 dagar tills jag aker hem. Fy fan. Det gar inte att beskriva hur det kanns. Dock tanker jag inte hanga upp mig pa det, jag tanker inte missa en enda minut av narvaro.

Idag har varit en vanlig dag i Banjara. Stekande sol, glada barn, hemska syner, hysteriska stunder av akta lycka och lardomar for livet. Idag var jag och Kristian och matade lilla Mehair. Det ar den 2 ariga flickan som vager 6 kilo. Hon ar sa fin, sa liten och fin. Hela tiden nar vi var dar snyftade hon, men direkt hon fick en bit banan tystnade hon. Imorgon ska vi ta med henne till Day care center sa att hon kan fa nagon slags ersattning och medicin. Imorgon ar aven min sista dag pa halsoprojektet, pa fredag ska jag tillbaka till skolan. Jag langtar efter att tillbringa tid med barnen men jag kommer aven att sakna att ga runt i Banjara. Jag vill sa mycket hela tiden. Det ar en sadan gava att kanna glod igen.

Det ar sakert over 35 grader just nu och jag haller pa att flyta bort sa jag maste ga och lagga mig under en flakt och eventuellt kasta en kallvattuhink over mig. Jag aterkommer senare ikvall.

Vyn fran kon till Taj Mahal.

Den klassiska Tajbilden made by me.

Ar man turist sa ar man.

T
Taj Kidz forsta gig.

Hela ganget.

Ett Exempel pa hur ful en manniska kan vara nar de hoppar.

Var fina toalett.

Nu gor jag ett nytt forsok. Nu ar jag pa internetcafet igen. Tur det finns vegburgare pa en trakarra har utanfor annars hade jag inte orkat hit igen efter gardagens missar. Vart ska jag borja. Jo jag borjar sahar. Pa lordag morgon steg vi upp tidigt, riktigt tidigt for att klockan 4.30 aka med bil till busstationen i Sikar. Dar hoppade vi pa en buss till Jaipur. I Jaipur bytte vi buss och fick denna gang hoppa pa en fin buss med AC, det kandes enormt lyxigt. Min benamning av lyx ar inte detsamma som hemma, har ar det mesta over jord, sand och skrap ren och skar lyx. Jag alskar min nya benamning  av lyx, den ar valdig odmjuk och fin.

Val framme i Agra tog vi nagra tuk tuks till hotellet. Det var ett riktigt fint hotel. Jag, Sara och Sofia bunkrade ihop oss i ett av rummen. Efter lite raggardusch gick vi upp till hotellets terass pa taket och at lunch samtidigt som vi hade sjalvaste Taj Mahal som utsikt. Efter lunchen akte vi ivag I 3 olika tuk tukar for att gora stan. Det blev ingen vidare tur. Det borjade med att tuk tukarna tog med oss till nagon konstig affar dar de hade handvavda sma mattor med adelstenar och inglasade mattor som var hundratals ar gamla, so mom nagon av oss skulle ha rad eller ens vara intresserad av att kopa nagot sadant. Tuk tukforarna for procent om de tar dit turisterna sa de kor dit en och hoppa att man ska kopa nagot. Vi satte oss I tuk tuken igen. Han som korde var tuk tuk var en liten dvargaktig kille som kollade mer pa oss an framat pa den galna tarfiken. Med sig i framsatet hade han sin son som constant satt och fragade oss saker. Flera ganger holl vi pa att krocka och vi skrek rakt ut. Dab rot de ut I hysteriska skrattattacker och smickrade oss genom att saga att vi sag ut som bollywoodstjarnor. Till slut tog vi oss ut ur tuk tuken och bestamde att vi istallet skulle forsoka ga. De som bor har gar ingenstans I staderna, oftast tar de en riksha eller en tuk om de ska nagonstans sa dessa tuk tukforare kunde for allt i varlden inte forsta varfor vi skulle gas a de korde sakta sakta bredvid och forfoljde oss. Det spelade ingen roll vad vi sa, hur otrevliga vi var de fortsatte ihardigt. Till slut sa vi Danyawad som betyder tack, da stack de. Det ar sa man avslutar en affarsrelation.

Efter att vi hade gatt ett tag hittade vi ett coffe house. Loggan var indentisk med Waynes. Jag har inte druckit kaffe pa 5 veckor och har hittar vi ett café, ett riktigt brattcafé med muffins i glaskupor och latte pa menyn. Jag tog en stor kopp svart kaffe, det var sakert 4-5 dl. Jag har aldrig njutit sa mycket av en kopp, trots att den var ratt blaskig. Egentligen gar det emot mina principer att vara pa ett vitingstalle, men det fick ga for den har gangen. Stackars Rajesh trodde vi var skadade som betalade 90 rupies for kaffe, pa ett vanligt stalle kanske det kostar 3 rupies. Jag kande redan efter hava koppen att magen blev lite instabil, men dum som man ar drack jag upp hela. Det tog val 10 minuter sa var jag tvungen att springa ner pa ett hotell och forstora toaletten. Alla de andra stackarna fick sta och vanta pa oss som skulle gora vara behov. Efter det hittade vi en fin bazaar med handicraft, jag borjade titta pa silversmycken och just nar jag skulle betala slog kallsvetten ut. Jag spang darifran, sprang fram till Rajesh och fragade om jag kunde springa tillbaka till hotellet, han skrattade och javlades. Jag har aldrig sprungit sa fort i hela mitt liv och jag sladdade forbi dorrvakten och hogg fast i dorrkarmen till toaletten for att inte sladda omkull. Dar satt jag sedan och avgrunden till helvetet oppnade sig.

Till slut tog jag mig tillbaka till de andra. Vi blev inte langvariga. En efter en slog de tut oss. Den ena spydde och den andre hade magsmartor. Vi akte tillbaka till hotellet. Dar proppade Sara I mig en supertablett sa magen skulle stanga av, efter det svabbade vi av oss lite snabbt och gick sedan upp pa taket och bestallde ol. O loch cigg blev det till middag och en liten vegetarisk burgare, mycket fint. Vi stannade dar pa taket i den ljumma natten och drack ol hela kvallen. Mycket fint.

Nasta morgon ringed klockan vid 5-tiden. Harligt. Mysigt. Vi kladde pa oss, packade ihop vaskorna och begav oss till Taj. Dar fick vi forst koa en stund innan vi kom in. Jag hade hoga forvantningar innan,men tankte anda, de tar bara en byggnad. Bara jag kom in innafor porten fick jag stapals. Det var maktigt. Det var fantastiskt. Topp 1000000000 upplevelse hittills I mitt liv. Latt. Vi gick en small gang och sedan fick vi var forsta nara blick av Taj. Det gick inte att forsta att man var dar och det bara surrade i mitt huvud. Jag vet redan nu att jag vill tillbaka. Jag skulle vilja uppleva Taj igen fast denna gang med min familj. Det skulle vara sa fantastiskt att se min pappas miner, kanske far det bli sa i framtiden.

Nu ar det 10 minuter kvar och jag ar inte fardig. Aterkommer.

Internetcafe. Jag. Fylld av forvantan. Forst fungerade inte internet och vi fick vanta i 20 minuter. Sedan borjade det att fungera. Lyckan. Jag lyckades till och med fa upp lite bilder fran forra veckan pa Facebook. Det kanns sa bra nar det fungerar. Jag borjade skriva om Agra. Det finns sa mycket att beratta och jag vill sa garna dela med mig av alla haftiga upplevelser. Vad hander. Strommen gar. Inlagget borta och nu ar ar tid slut. Jag far aterkomma med en vacker berattelse om helgen senare i veckan och forhoppningsvis lite bilder. Bilderna fran Taj Mahal ar helt otroliga. Jag bara varnar er.

Valkommen till Indien sager jag. Mitt talamod ar numera lika starkt och solitt som indisk marmor. Ingenting kan rubba mig eller fa mig ur balans.

Det kommer alltid nagot gott ur allting. Det kanns sa oerhort hemskt att lamna detta Indien. Jag vill inte. Jag vill stanna.  Ute i Banjara kommer en del av mig alltid att vara kvar. Det kommer bli sjukt svart att aterga till lyxen och de patetiska vardagsproblemen hemma. Kram till alla dar hemma.

Idag regnade det nar vi steg upp. I gar hade det tydligen regnat 167 mm har i omradet. Bilder fran oversvammade gator dar manniskor vadade i till midjan var pa forsta sidan av den lokala tidningen. Vi fick stanna hemma idag eftersom vagarna var oversvammade. Besvikelsen var stor. En dag till hemma. En dag till uppe i common room kollandes pa film. Fy fan.

Efter lunch klarnade det upp och jag, Li, Rebecka, Gunni, sara och Kristian bestamde oss for att aka in till Sikar. Vi hoppade av vid Salasar stand och promenerade vagen upp mot stan. Pa vagen hittade vi en skobutik dar de satt och gjorde skorna pa marken. Jag kopte tva par laderskor med broderier som var valdigt lika nabbskor. Fick ge 350 rupies for bada. Jag alskar det har landet.

Vi vadade fram i skitvattnet pa gatorna, men man bryr sig inte langre. Platsflipflops is the shit. Vi hade bestamt oss for att ga till supermarket och fylla pa vara forrad och jag och Li var pa ostjakt. Vi stannar ofta dar och handlar pa vag hem fran Banjara. Det ar den mest valsorterade butiken i hela Sikar. Annars ar det uppdelat. Frukt pa marknaden, chips i en affar och schampoo i en annan och sa vidare. Jag handlade for nastan 100 svenska kronor och da fick jag mycket, galet mycket. Det ar nastan sa att man blir chockerad nar nagot kostar sa mycket har eftersom man ar van att det kostar ingenting. Nu ska jag komma till det basta med denna lilla historia.

Nar alla hade betalat fragade butiksinnehavaren, som vi kanner ratt val vid det har laget om vi ville se ett gammalt hus. Vi visste sedan innan att det finns en gammal stadsdel i Sikar som ar inbyggd innanfor de nyare husen. Vi foljde med mannen ut genom bakdorren pa affaren. Darefter foljde vi honom genom sma gangar och passager. Till slut kom vi fram till en oppen plats. Det var helt tyst dar, som i en bubbla. Han visade oss upp for nagra trappor. Det var ett slott. Fargade fonster med vackra dekorationer. Takhojden var helt otrolig och overallt hangde kristallkronor i gront och vitt stora med prismor stora som kokosnotter. Det var helt fantastiskt. Overallt vid taket var sma dorrar och de oppnades som sma julkalendersluckor och sma barn tittade ut. Butiksinnehavaren presenterade en gammal man som satt pa en madrass utanfor det fantastiska rummet. Detta ar min far sa han, sedan presenterade han sin fru. De bodde dar. De bodde i ett sagoslott. Det var som att hamna i Alladin. Vi gick runt och fotograferade och kollade pa all konst som hangde pa vaggarna. Det ar det underbaraste rum jag nagonsin sett. Jag ska lagga upp bilder vid tillfalle.

Under tiden vi var dar berattade mannen att detta var ett gammal residens och att de var slaktingar till en maharaja som styrt Sikar forr i tiden. Jag har aldrig varit med om nagot pampigare i mitt liv. Bara att folja med mannen in i dessa gangar var en upplevelse storre an manga andra.

Nu maste jag sluta, har snott lite datatid av de nya volontarerna. Nu ska jag och Li koka makaroner som vi fatt tag pa idag. Jag alskar Indien. Vilket land. Jag far en panikangestattack bara jag tanker pa att jag ska hem om tre veckor.

Kram till alla!

Connor

Rajkomari och Bugali. De har rakat av Rajkomari haret for att hon hade sa mycket loss.

Jag och Solaram. Lillhjartat mitt.

Varldens vackraste Puja.

Vi ar ute i Banjara och vager och mater bebisar. Har ar den lilla flickans familj som jag skrev om tidigare.

Jag och Bindia

En annan familj vi besokte. Den lilla flickan heter Surma.

Idag pissar det regn, 46 mm ska det komma. Igar pissade det svenska folket pa sig sjalva. Ett stort steg bakat. Vid frukosten igar fick vi veta resultatet. Bara dagarna innan hade vi sagt att det nog anda fanns hopp, att det svenska folket ville ha forandring. Just nu skiter jag i det. Jag kan leva med Reinfeldt, jag kan bita ihop. Dock kan jag inte leva i ett land dar det finns manniskor som lagger sin rost pa ett parti som SD. Det finns inga ursakter. Blotta vetenskapen om att det kan finnas manniskor jag kanner som lagt sin rost pa dem gor mig sa illa till mods att jag inte vet vart jag ska ta vagen.

Idag regnade det sa mycket att vi bara akte ut till Banjara for att ge barnen mat. Det kommer knappt nagra barn nar det regnar. Manniskorna har ar lite avvaktande for regn har och haller sig inne i sina talt och hus nar det regnar. Det var bara nagra fa barn som dok upp vid skolan. Jag och nagra andra volontarer gick en svang i taltomradet dar Solaram, Puja och Rajesh bor och hamtade nagra barn. Vi fick bara Connor som har lite svart att ga, han har fatt nagra konstiga bolder vid rumpan. Manga av barnen har har sadana bolder. De ar harda och upphojda med en liten oppning i mitten. Ingen verkar ha en aning om vad det ar for slags sar eller bolder. Connor ar en av de gladaste och busigaste ungarna i Banjara, men pa senaste tiden har han bara gatt runt och gratit. Igar fick vi antligen reda pa vad det var. Det var sa hemskt att se hans fortvivlade min nar vi var tvugna att dra ner byxorna pa honom for att kolla. Efter det hjalpte Solaram till att tvatta honom. De har barnen gor allt for sina syskon. De tar hand om varandra pa ett satt jag aldrig nagonsin forr sett. Kanske blir det sa nar man i princip vaxer upp utan foraldrar. Det ar vackert samtidigt som det ar tragiskt.

Idag har vi bara suttit inne i common room och nott film. Det gar knappt att ga ut, det oser ner. Tydligen ska det regna annu mer imorgon. Planen var egentligen att vi skulle aka och ata pa restaurang imorgon. Vi far nog stalla in det, det mesta inne i Sikar stanger nar det ar sadant har vader. Vagarna ar oversvammade och gatorna vill man inte ens tanka pa. Jag ar sa javla hungrig hela tiden, det finns inget slut pa hungern. Jag tanker pa mat 95% av tiden. I helgen lag vi och laste recept for varandra med sexiga roster. Det ar rent sjukligt. Jag tror att det ar det enda vi pratar om. Maten.

Nu ska jag lagga mig och tanka pa potatisgratang.

Till helgen ska vi aka till Agra. Det ska bli sa underbart att se Taj Mahal. Aterkommer med rapport efter helgen.

PS: Ge Sverige ett fuck you finger fran mig.

Min finaste present nagonsin. NI kanner mig verkligen!

Hela ganget som sov pa taket.

Rebecka, Sara och jag. Lite slitna flickor.

Jag och Rebecka. Sa skont med ett pitbo som vet vad en korvsnart ar.

Farfar. Nastan 80 ar gammal. Sitter pa huk hela dagarna och rensar ogras och grejar pa. Piggare far man leta efter.

Idag pa restaurangen. 10 hungriga svenskar.

Solaram och en kissekatt. Den har ungen ar sa fin. Jag kommer att grina ihjal mig nar vi ska saga hejda.

Koshi. Det gar inte att halla sig borta fran den har ungen.

Barnen innan de ska fa mat.

Litri och hennes lillasyster.

Igar var en lyckans dag. En av de lyckligaste pa manga satt och vis. Pa morgonen gick jag pa toa och borstade tanderna och tvattade av mig i vanlig ordning. Pa vag tillbaka kom en av kvinnorna gaende med en man. De pekade att jag skulle satta mig ner pa marken utanfor mitt rum. Jag satte mig ner med korslagda ben och mannen satte sig mitt emot mig. Kvinnan pekade pa honom och sa – priest, priest, sen pekade hon pa min mage och sa pain, pain.

Darefter visade mannen att jag skulle halla mina bada hander pa magen, sen borjade han vifta med en kniv i luften. Jag trodde forst att han skulle skara i mig, men han bara viftade med kniven och skar med den i marken varje gang han tog ner handen samtidigt som han viskade en ramsa. Efter nagra minuter av detta blaste han mot min mage tre ganger for att darefter spotta mot min mage ytterligare tre ganger. Jag va sa forvanad och chockad sa jag satt bara dar som ett fan. Efter det fick jag ett ihopvikt papper med aska som jag skulle smeta in magen med pa natten. De ar overtygade har om att nagon har kastat en besvarjelse pa mig, eller gett mig onda ogat. I forrgar spottade ju farfar pa min mage och igar detta. Det sjukaste av allt ar att jag varken har haft kramp eller skitit pa tva dagar och det har inte hant under 3 veckors tid. Igar kvall fick vi ga till templet for att traffa prasten en gang till, och aven i morse klockan 6.00 var vi dar. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag kanner mig inte det minsta sjuk langre.

Naja igar hade jag aven en mycket fin dag i Banjara. Det var forsta dagen pa det nya halsoprojektet och vi gick runt bland alla talt och hus och letade efter bebisar. Vi var tillbaka till Rajesh lillasyster och hon var fortfarande vid liv. Dock kunde man rulla av gammal hud fran hennes sma ben och hon hade lite feber, men annars var hon helt okej. De hade kletat fullt med kajal i hennes inflammerade ogon och malat en svart prick i hennes panna som ska skydda mot onda ogat. I nasta inlagg ska jag forsoka beskriva det har med onda ogat, det ar en lang och invecklad historia.

Nar vi kom hem fran Banjara somnade jag och vid klockan 16.00 gick vi till ett tempel for att offra lite till gudarna.Vi skulle ha indiska klader sa sjalen och hela skiten akte pa. Jag svettades som en gris av att ga den dryga kilometern till templet. Val hemma igen visade det sig att mitt efterlangtade paket hade kommit fram. Jag skrek och hoppade runt. Alla har ar mycket engagerade i detta paket och vad de skulle vara i det. Sandra hade skrivit hoppas du tycker om den pa facebook sa min storsta oro var att det skulle vara en dildo och inte mat. Just nu ar det enda jag vill ha mat. MAT!

Gunni och Sara var med mig nar paketet skulle oppnas, det kandes som att vara fem ar igen och att det var julafton. Vilken forvantan. Vilken gladje. Jag slet upp paketet som ett djur. Det forsta jag sag var korvburken. Jag skrek, de andra skrek sen hoppade jag runt. Jag har dromt om Bullens, pratat om Bullens, andats Bullens i flera veckor. Darefter ser jag en pase fran godishuset och tanker. S-marken. Ar det sura och salta s-marken dor jag tamefan. Det var det. Jag dog och rullade runt pa sangen. Darefter sag jag djungelvralen och sura och salta dragsters. Jag skrek igen. Hoppade. Rullade runt. Sist av allt kanner jag en glasflaska och jag tanker. Ar et fucking paronsoda dor jag. Nog fan var det det. Jag har aldrig blivit sa glad for nagot i hela mitt liv. Jag har inte atit pa nastan 3 veckor och nu far jag ett paket med alla mina alsklingsgrejer. Jag blev rord och forstord och borjade grata nar jag laste det fina brevet som flickorna hade skrivit. Flickor ni ar underbara. Ingen har nagonsin gjort nagot sadant fint for mig, jag kan inte ens beskriva i ord hur mycket det betyder. Jag vet ocksa hur svart det ar att fa tag i dragsters och att man maste aka anda ut till godishuset for s-markena. Bara portot och besvaret. Jag dor av uppskattning. Marie, Amanda, Elli och Alexandra, man kan inte ha finare vanner an er. Ni ar de finaste. Jag lovar att bjuda er pa en harlig indisk middag nar jag kan tanka mig att ata fran den paletten igen.

Det blev ett litet projekt att oppna korvburken. Jag tror jag lyckades engagera hela familjen. De hade aldrig oppnat en konservburk och de hamtade knivar och stamjarn och forsokte oppna den pa den innersta ringen. Jag stoppade dem och visade att man skulle oppna pa den yttersta. Som tur var kom en volontar till min raddning med en fickkniv sa jag kunde oppna den sjalv. Sen skulle jag forsoka forklara att jag behovde en panna. De tog fram en stekpanna. Jag visade med handerna att jag ville ha en djup. Till slut forstod vi varandra och jag fick min panna, halde i hela korvburken och de tande gasolkoket. De satt alla och stirrade acklat pa korvarna och skakade pa huvudet. Jag borjade forklara vad korv var men de sag forskrackta ut sa jag la ner projektet. Jag tror de kastade pannan efterat.

Fyra korvar fick jag i mig till middag och jag drack paronsodan till. En korv fick Li, tva fick Sara och Gunni och Erika delade pa en. De blev utportionerade utifran svaltgrad. Ni gjorde inte bara mig till en lycklig manniska utan aven dessa hungriga och sugna flickor. De ville inte borsta tanderna pa kvallen for att ha kvar korvsmaken.

Efter denna fest. Jag unnade mig fyra s-marken till efterratt gick vi upp pa taket och baddade. Vi har planerat lange att sova pa taket under stjarnorna just denna helg och det gjorde vi. Det var helt underbart. Stjarnklar himmel och ljummen luft. Vi hade bett Mantu och Rajesh att kopa ut ol at oss, sa vi lag dar pa taket och drack ol och pratade och filosoferade. Jag har sovit sa gott inatt och nu har jag aven sovit direkt under en stjarnhimel i Indien, inte att forglomma.

Idag steg vi upp och at frukost och akte in till stan, hela ganget. Just nu a vi 10 volontarer. Vi gick pa stan i nagra timmat och akte sedan till Sikars finaste restaurang. Ungefar samma standard som en skabbig forortskrog men for oss ar det rena lyxrestaurangen. Jag bestallde en pizza och en tallrik med nudlar och champinjoner. Det finns bara vegetariska restauranger har. Det var sa sjukt gott. Efterat tog vi en tuk tuk till supermarket och jag fick mig en isglass. Han i butiken kanner igen mig nu efter en manads vansinnesshoppande dar och sa idag. – only one ice cream. Jag brukar ta tva, oppna dem samtidigt och tugga varannan tugga pa dem for att hinna fa ner tva innan de smalter. Jag har aven fyndat en massa fint och lyckas kopa tva presenter. Jag vet inte vad som hander men jag hittar sa mycket till mig sjalv att jag glommer alla presenter, ska verkligen forsoka skarpa mig nu.

Halsningar fran en frisk och Indienpeppad froken. Nu ska jag ta till vara pa varje dag och varje minut. Blir ledsen nar jag tanker pa att jag bara har kvar 3,5 vecka. Dock finns det ju potatisgratang och kott i Sverige. Det ar ingen trost.

Idag ar jag hemma igen. Jag tror att jag blir galen. Har haft magkramper hela morgonen, men nu har de slappt men jag ar helt urlakad. Jag testade ata uppstoppande med det gillade min mage inte alls. Da valjer jag hellre att springa pa toaletten ofta an att ligga och vrida mig i smartor. Naja.

Jag var helt forstord igar over bebisen. Jag kunde inte sluta tanka pa den. Jag lag och grinade pa rummet, efter det blev jag arg och gick upp och diskuterade och vred och vande pa amnet med Li. Det ar ohyggligt, dessa oden. Jag hoppas bebisen kommer att klara sig och att vi kan ta den till sjukhus. Idag var det tankt att jag skulle folja med dit igen och vi skulle kolla pa bebisen. En av de nya volontarerna ar sjukskoterska, men nu ar jag ju sjuk. Jag hatar min mage, jag hatar min vekhet.

Imorgon ska jag i alla fall lamna skolan for 9 dagar och istallet jobba med ett halsoprojekt. Jag och Eivor som sjukskoterskan heter ska ga runt till alla familjer i Banjara och kolla de gravida samt mata och vaga spadbarnen. Jag kanner att det ar en ynnest att fa traffa alla dessa familjer, att fa lara kanna manniskorna i byn. Jag antar och kan bara gissa hur mycklet man kommer att fa se och uppleva, men det kanns bra. Jag langtar sa att jag blir galen. Dock kanns det lite vemodigt att lamna klassen, jag har nyss byggt upp sadana fina relationer till barnen i grade 3-4 som jag och Li jobbat i. Det kanns tryggt att Li ar kvar och om 9 dagar avloser jag henne och ar tillbaka till barnen. Det kan inte bli battre.

Nu ska jag bara kurera mig, jag vet inte hur. Farfar har spottat pa min mage idag for att ta bort det onda. De ar sa fina och omtanksamma har. Manniskorna i Indien har storre hjartan an nagot annat folk jag mott. Ar det nagot jag kommer bara med mig harifran ar det godheten och leendet hos manniskorna jag har mott. Tillsammans med alla erfarenheter, upplevelser och intryck kommer detta gora mig till en sa mycket battre manniska.

Solaram och lilla Koshi. Bakom en hart arbetande skrapplockare.. Vi stadade skolgarden igar.

De var sa duktiga och samarbetade nar skolgarden skulle stadas. Vilken 2-aring i Sverige klarar av att plocka skrap och ta hand om syskon samtidigt.

Jag och den lilla Bindia.

Jag och Rajesh 5 dagar gamla lillasyster. Hon i gult heter Esoda och ar ocksa lillasyster till Rajesh.

Lilla snaken Khosi.

Den lilla bebisflickan.

Min lilla skord fran Pushkar. Det ar sa att man far skammas.

Jag vet inte om det ar for att jag ska ha mens eller om det bara ar sa att vi far se allt mer och mer javliga saker. Kanske overreagerar jag. Kanske ar det bara sa javla hemskt att tararna ar det enda sattet. Jag vet inte. Jag vet ingenting just nu. Jag vet bara att det kanns som om jag drunknar inifran.

Igar nar vi var pa vag ut till Banjara borjade det med att vi nastan krockade med en motorcyklist. Motorcykeln valte och de tva mannen skrapades efter marken. Vi korde vidare nar vi sag att det var okej. Efter det hade en av de manga hundarna efter vagarna fatt valpar. Valparna lag mitt i vagen som sma bollar och sov. Mantu fick ga ut och flytta dem fran vagen. Vi skrek som sma barn och ville ha dem. Det var sakert 10 valpar. Bredvid de andra valparna lag en dod liten valp med blod i munnen. Jag borjade nastan grata bara av det, anda har jag sett doda valpar efter vagkanterna anda sedan vi kom hit. Det gar bara inte att vanja sig och varfor skulle man. Nagra minuter senare kor vi forbi en ko, hela min ruta ar nedvevad och plotsligt har jag ett sar lika stort som tallrik i mitt ansikte. Saret var fyllt med larver och var blodigt och illrott. Jag kastade mig ner i Gunnis kna och ville slita av mig mitt eget ansikte.

Val ute i byn var det inte sa manga barn pa plats sa vi gick runt i byn och letade efter dem. Vi gick lite langre bort och hittade Solaram, Rajesh och hans syster. Solaram ar sa blyg och fin. Han ar inte alls lika kontaktsokande som de andra barnen utan besitter mer en stor och stark integritet. Han hade suttit och gravt i sanden och direkt vi kom gick han upp och tvattade sina hander i lite vatten innan han stoppade sin lilla hand i min. De har barnen. Jag tror aldrig nagonsin att jag har kant sa mycket for nagot. Jag kan saga att jag alskar dem allihopa och da menar jag det sa fullstandigt och akta en manniska kan mena nagonting.

Efter lektionen gick jag Gunni och Sara till Pretti. Vi hittade henne bakom deras hus sittandes pa en gammal pressening. Idag var hon glad. Vi gav henne banan och sedan bar vi henne till en stor platt sten dar vi tvattade henne. Alla manniskor fram husen i naromradet kom och stallde sig i en ring runt oss och stirrade. Vi forsokte fraga dem om hon hade nagra rena klader, men ingen ville hjalpa oss. De bara pekade pa henne och visade sedan med handen att hon skulle till himlen. Inte behovde hon nagra klader.

Nar vi hade duschat henne bar vi henne tillbaka till hennes hus och satte henne pa en hog sang dar inne medan vi torkade henne. Helt plotsligt ror det sig under en hog med tyg som lag pa sangen. Ett av barnen som hade foljt efter oss lyfte upp tyget och dar under lag den en 4-5 manaders bebis. Jag kande igen bebisen och sag direkt att det var Prettis lillasyster. Ingen vuxen var dar, de bara lamnar dem nar de gar ut och jobbar eller tigger. Vem lamnar en 4-5 manaders bebis ensam pa en 70 cm hag sang under ett tygbylte. Vem lamnar en cp-skadad flicka ensam och naken pa ett jordgolv. Vad ar det med den har varlden. Hur kan den fa vara sahar. Jag skallar sonder nagonting.

Idag nar vi kom till byn gick jag Li, Rebecka, Sara och Gunni tillbaka till dar Solaram och Rajesh bor. Rajesh har namligen fatt en liten syster for 5 dagar sedan som vi skulle titta pa. Han hamtade det lilla knytet och la det i min famn. Jag har aldrig sett ett sadant barn. Ungen vagde inte mer an ett kilo och var helt torr, helt ihoptorkad. Barnet kunde inte oppna ogonen och man kunde se att det var fullt av gult var innanfor ogonlocken. Hon var sa vacker och sag sa fridfull ut dar mitt i all missar. Efter en stund kom pappan och pekade pa barnet och sedan pa oss. Sedan pa barnet igen och mot himlen. Han liksom manade oss att ta barnet och hela tiden upprepade han pekandet mot barnet och himlen. Vi stod dar allihopa och bet ihop for att inte bryta ihop. Efter en stund var vi tvugna att ga tillbaka till skolan och Rajesh tog sin lilla syster och la hon pa golvet inne i deras talt.

Vi gick tillbaka. Och idag igen stoppade Solaram sin lilla hand i min. Jag dog igen och tittade upp mot himlen sa att ingen skulle se hur forstord jag var. Barnen ar ju glada hela tiden, de vet inte av nagot annat. Och vem ar jag att grata och sorja over deras tillvaro. Jag vet ingenting langre. Allt ar upp och ned och ut och in. Jag ar forandrad. Jag ar sa forandrad en manniska kan bli. Jag ar drankt men anda mer vid liv an nagonsin.

Li, Gunni och jag i bilen. Humoret pa topp!

Ett fik vi stannade pa halvags. Jag saknar svenska fik. I mitten kan man sova en stund om man vill.

Mitt enda mal riktig mat pa 2 veckor. Al Fungi. Karlek.

Jag och min kamel Tony

Hela ganget. Trotta men glada att ha overlevt kamelturen.

Vacker solnedgang i oknen.

Vi hade lite askadare nar vi skulle kopa skor.

Det var lite folk pa gatorna. Alla pilgrimer pa vag till templet hogst uppe pa bilden.

Jag och Sara. Sondershoppade.

En vacker farbror framfor den vackra sjon i Pushkar.

Idag borjade det att stortregna under lekstunden. Alla barn blev som galna och hoppade runt nakna i regnet.

Helgen i Pushkar har varit fantastisk. Otrolig. Jag har alskar varje minut och nu ar Indienpeppen starkare an nagonsin. Vi akte tidigt pa lordag morgon. 5 h senare var vi frame I Pushkar. Pushkar ligger inte ens 20 mil bort fran Sikar, sa ni kan tanka er hur vagarna och trafiken ar. Under hela bilfarden korde vi med alla rutor nedvevade till max. Det lilla av min hjarna som ar kvar ar nog bortblast nu och min svanskota ar i stort sett obefintlig.

Val framme i Pushkar borjade vi med att ata lunch, vi hittade en jattefin restaurang och det ar inte latt har i Rajasthan. Det finns faktiskt inte sa mycket restauranger, de flesta som ater utanfor hemmet ater pa gatan. Naja. De hade iaf pizza pa menyn. Jag tog en Al Fungi och en Cola. Jag har aldrig kant mer lycka for mat an i det ogonblicket. Jag hoppade runt pa stolen som ett dampbarn och klappade frenetiskt med handerna. Mitt forsta riktiga mal pa tva veckor, dock orkade jag bara 2 slicear, men jag kande mig som en ny manniska efterat. Cola ar min nya grej, jag som inte ens tycker om det, men nu dricker jag tre, fyra stycken om dagen. Jag kommer ga upp de kilon jag gatt ner. Mycket snart.

Efter lunchen gick vi genom Pushkars stora shoppingstrak. Jag holl pa att vrida huvudet ur led. Jag har aldrig sett sa mycket farger. Sa mycket vackert. Eftersom vi var pa vag upp till en kamelplats i slutet av shoppinggatan kunde vi bara kolla. Jag har aldrig nagonsin for kant ett sadant kopbagar och jag ar jamt fylld av sadant begar. Vi gick gatan fram och kom efter nagon kilometer  fram till en stor samlingsplats\parkering. Det var fullt av manniskor och liv dar, naturligtvis borjade en kvinna harja med en orm och folja efter oss med korgen. Jag blir sa satans forbannad sa snart kommer jag slita upp deras kobror och slita dem i tva stycken.

Efter en stund hittade vi kamelerna. Det var bara att hoppa upp. Jag har testat att rida kamel nar vi var i Egypten men de tar ju inte sa att man kanner sig bekvam och erfaren pa omradet. Dessutom stod alla kameler och sprakade konstant, de hade aldrig alla fyra ben samtidigt i marken och jag tyckte att de sag ovanligt aggresiva ut. Jag hittade en kamel och hoppade upp pa den och holl i mig for livet nar den stalled sig upp. Det kanns ungefar so matt aka hiss tre vaningar. Jag har aldrig haft en panikangestattack, men nu var det nara. Det hamrade i brostet och jag svalde frenetiskt. Blotta tanken pa att jag skulle sitta pa fanskapet i 2 h gjorde mig modfalld och sjalvmordsbenagen. Efter en liten stund bar det av, jag holl i mig sa hart att knogarna vitnade. Efter en stund borjade jag faktiskt att slappna av och njuta av utsikten. Vi red ut genom stan efter sma vagar och stigar. Eftersom det ar monsun nu och det har kommit sa mycket regna ar oknen gron, det var som att rida genom ett sagolandskap. Utsikten var makalos, hoga berg, sanddyner och vidstrackta gronskande omraden. Jag tankte hela tiden, jag ar i Indien och rider pa en kamel genom en oken. Hur manga ganger jag an sa det gick det inte att forsta, inte att ta in. Efter en timme stannade vi och vilade. Att ta sig ner fran kamelen ar inte det roligaste kan jag saga, det kanns ungefar som att bli nedknuffad fran en balkong pa andra vaningen. Direkt vi var av kamelerna kastade de sig pa sida och sprattlade pa benen och la ut sina langa halsar. De sag rent doda ut.

Medan vi red dar genom oknen passerade vi hela tiden sma byar, herdar som var ute med sina getter, barn som vallade nagra kor eller far. Manniskorna vi motte stannade alltid upp och nar man passerade och kollade pa dem log de med hela sina ansikten. Arliga, genuina leenden som stralade. Jag blev sa tagen varje gang och borjade tanka pa hur torra, sammanbitna och olyckliga vi svenskar ar. Vi har ofta allt men gar anda runt och surar konstant. De har manniskorna har ingenting, men de kan ge, de kostar pa sig ett akta leende till en framling och gor deras dag.

Idag i skolan gav Bugali mig ett halsband. Hon tradde det over mitt huvud och sa I love you, jag tog av det och gav tillbaka det och sa, you must keep it. Hon skakade frenetiskt pa huvudet och tradde det over mitt huvud igen och kramade mig sedan hart, forst fran vanster och sedan fran hoger. Jag kan lova att jag biter ihop mina kakar i dessa stunder. Hon har inget, ett litet halsband runt sin hals och hon ger det till mig, till mig som har allt. Direkt jag hade fatt det  borjade Ratchkomari att ta av sig sitt nya halsband som jag sjalv hade hjalpt henne att knyta pa morgonen. Hon hade hittat eller fatt ett litet M pa en flatad trad. Ett annan barn hjalpte henne att ta av sig det och sedan knot de det lilla M:et. M, for monkey som de sager hela tiden, runt min handled. Jag bryter ihop. Jag klarar inte av det. Barnen ger oss volontarer saker hela tiden, deras sma tingeltangelsaker. Allt som de tycker ar vackert kallar de Sundar. Sundar sager de nar de har nagot nytt och sedan ger de bort det. Sundar sager de och pekar pa vara bleak armar. Sundar sager vi och pekar pa deras pepparkakebruna armar. Da skakar de pa huvudet och tittar bort och sager no sundar Den har varlden. Den ar allt for svar for att forsta.

Ater till Pushkar. Till slut kom vi fram till lagret mitt ute i ingenstans. Det var sa harligt tyst och lugnt. Det var en massa enkla tygtalt uppstallda runt ett langt bord med stolar. Vi gick ihop tva och tva och installerade oss i vart hem for natten. Efter det blev det middag och sedan satt vi uppe och skrattade som besatta I flera timmar. Jag har nog aldrig skrattat sa mycket i mitt liv pa en och samma kvall. Underbart lag niva, precis som det ska vara. Mat, sex och bajs avhandlades, alla mina favoritamnen.

Dagen efter at vi en enkel frukost dar i oknen och sedan skumpade vi tillbaka till Pushkar i en bil. Sen blev det shopping for hela slanten. Jag shoppade som besatt. 4 klanningar dar, nagra vaskor dar, kuddfodral, smycken, dorrknoppar, 13 vaskor, kakel, haremsbyxor, skrivbocker och skor. Det fanns allt och mer dartill, jag var i himlen, jag ar saker. Det var galet mycket folk pa gatorna eftersom det var nagon slags hogtid. Pushkar ar aven en helig plats sa det hade vallfardat pilgrimer dit och overall kunde man se manniskor i overflod. Jag ska ladda upp lite bilder sen nar jag far mojlighet. Det var nastan sa att det blev obehagligt emellanat. Vi pausade for lunch och jag tog samma pizza och samma cola igen. Njot och unmade mig allt jag sag och kande for. Efter det shoppade vi oss tillbaka upp till kamelparkeringen dar var chauffor hade lamnat bilen och sa akte vi hemat igen. 4,5 timmar skumpande igen och en stressad chauffor. De vill inte garna kora i morker har och det kan jag forsta. Jag satt bara och vantade pa stunden nar jag skulle do, men den intraffade aldrig och mitt i allt var vi hemma pa garden igen. Det blev en tidig kvall igar. Trott, lycklig och uppfylld av nya aventyr somnade jag som ett litet barn.

Laddar upp bilder senare ikvall. Puss och kram till alla jag haller av!
och aven till dem jag inte kanner.

Igar lyckades jag for forsta gangen pa over 1,5 vecka vara varken lange an till 20.30. Jag har varit sa orkeslos och trott men igar var jag uppe och sag Flashdance med de andra tjejerna uppe i common room, ett stort steg framat. Magen ar fortfarande i uppror och jag maste ga pa toaletten varannan timme ungefar. Imorgon ska jag med till Pushkar no matter what. Jag ska fa lite receptbelagd, uppstoppande medicin av en annan tjej har. LYCKA. Det kanns inte som nagon hit att rida kamel i 3 h med min mage, vi ska aven overnatta ute i oknen. Jag hoppas man kan sova direkt under stjarnorna for det har jag alltid dromt om att gora i en oken.

Pa sondag blir det shopping pa den stora marknaden i Pushkar. Jag kommer att kopa ihjal mig. Jag kanner mig stressad over att hitta bra presenter till alla, men det ska nog losa sig.

Just nu sitter jag och fantiserar om djungelvral. Jag har aldrig varit sa sugen pa saker som nu. Fast a andra sidan, om bara nagra dagar har jag varit utan alkohol, tobak, kott och godis i en manads tid. Det ar som att vara pa varsta halsoresan. Nagra godisar har jag dock atit, flickorna hade kopt mentos som jag smakade av. Annars ar det frukt som galler fast det finns inte sa stort utbud av frukt har den har tiden pa aret. Det som ar lattast att hitta ar banan, apple, granatapple, ananas och en slags grapefruktapelsin. Det finns sakert om man letar ordentligt, men vi har aldrig tid utan far stanna pa marknaden och kopa det som finns.

Nasta helg funderar vi pa att vara hemma pa garden. Jag vill aka till Agra och se Taj Mahal men vi ska nog sikta pa att aka dit nastnasta helg istallet. Efter det funderar vi pa att ta taget och aka lite langre, kanske ta ledigt en dag sa vi kan vara borta i 3 dagar. Det kanns verkligen som om man maste testa pa upplevelsen att aka tag nar man ar har i Indien. Dessutom ar jag sa spyless pa dessa bussar. Nu ska jag ga och handtvatta lite klader. Gud vad jag ar glad och tacksam for tillgangen till tvattmaskiner hemma. Jag kommer vara en enda stor bubbla av tacksamhet nar jag kommer hem. Jag ska fanemej aldrig mer gnalla over nagot. Tacksam ska jag bli. Tacksam.