Solaram och lilla Koshi. Bakom en hart arbetande skrapplockare.. Vi stadade skolgarden igar.

De var sa duktiga och samarbetade nar skolgarden skulle stadas. Vilken 2-aring i Sverige klarar av att plocka skrap och ta hand om syskon samtidigt.

Jag och den lilla Bindia.

Jag och Rajesh 5 dagar gamla lillasyster. Hon i gult heter Esoda och ar ocksa lillasyster till Rajesh.

Lilla snaken Khosi.

Den lilla bebisflickan.

Min lilla skord fran Pushkar. Det ar sa att man far skammas.

Jag vet inte om det ar for att jag ska ha mens eller om det bara ar sa att vi far se allt mer och mer javliga saker. Kanske overreagerar jag. Kanske ar det bara sa javla hemskt att tararna ar det enda sattet. Jag vet inte. Jag vet ingenting just nu. Jag vet bara att det kanns som om jag drunknar inifran.

Igar nar vi var pa vag ut till Banjara borjade det med att vi nastan krockade med en motorcyklist. Motorcykeln valte och de tva mannen skrapades efter marken. Vi korde vidare nar vi sag att det var okej. Efter det hade en av de manga hundarna efter vagarna fatt valpar. Valparna lag mitt i vagen som sma bollar och sov. Mantu fick ga ut och flytta dem fran vagen. Vi skrek som sma barn och ville ha dem. Det var sakert 10 valpar. Bredvid de andra valparna lag en dod liten valp med blod i munnen. Jag borjade nastan grata bara av det, anda har jag sett doda valpar efter vagkanterna anda sedan vi kom hit. Det gar bara inte att vanja sig och varfor skulle man. Nagra minuter senare kor vi forbi en ko, hela min ruta ar nedvevad och plotsligt har jag ett sar lika stort som tallrik i mitt ansikte. Saret var fyllt med larver och var blodigt och illrott. Jag kastade mig ner i Gunnis kna och ville slita av mig mitt eget ansikte.

Val ute i byn var det inte sa manga barn pa plats sa vi gick runt i byn och letade efter dem. Vi gick lite langre bort och hittade Solaram, Rajesh och hans syster. Solaram ar sa blyg och fin. Han ar inte alls lika kontaktsokande som de andra barnen utan besitter mer en stor och stark integritet. Han hade suttit och gravt i sanden och direkt vi kom gick han upp och tvattade sina hander i lite vatten innan han stoppade sin lilla hand i min. De har barnen. Jag tror aldrig nagonsin att jag har kant sa mycket for nagot. Jag kan saga att jag alskar dem allihopa och da menar jag det sa fullstandigt och akta en manniska kan mena nagonting.

Efter lektionen gick jag Gunni och Sara till Pretti. Vi hittade henne bakom deras hus sittandes pa en gammal pressening. Idag var hon glad. Vi gav henne banan och sedan bar vi henne till en stor platt sten dar vi tvattade henne. Alla manniskor fram husen i naromradet kom och stallde sig i en ring runt oss och stirrade. Vi forsokte fraga dem om hon hade nagra rena klader, men ingen ville hjalpa oss. De bara pekade pa henne och visade sedan med handen att hon skulle till himlen. Inte behovde hon nagra klader.

Nar vi hade duschat henne bar vi henne tillbaka till hennes hus och satte henne pa en hog sang dar inne medan vi torkade henne. Helt plotsligt ror det sig under en hog med tyg som lag pa sangen. Ett av barnen som hade foljt efter oss lyfte upp tyget och dar under lag den en 4-5 manaders bebis. Jag kande igen bebisen och sag direkt att det var Prettis lillasyster. Ingen vuxen var dar, de bara lamnar dem nar de gar ut och jobbar eller tigger. Vem lamnar en 4-5 manaders bebis ensam pa en 70 cm hag sang under ett tygbylte. Vem lamnar en cp-skadad flicka ensam och naken pa ett jordgolv. Vad ar det med den har varlden. Hur kan den fa vara sahar. Jag skallar sonder nagonting.

Idag nar vi kom till byn gick jag Li, Rebecka, Sara och Gunni tillbaka till dar Solaram och Rajesh bor. Rajesh har namligen fatt en liten syster for 5 dagar sedan som vi skulle titta pa. Han hamtade det lilla knytet och la det i min famn. Jag har aldrig sett ett sadant barn. Ungen vagde inte mer an ett kilo och var helt torr, helt ihoptorkad. Barnet kunde inte oppna ogonen och man kunde se att det var fullt av gult var innanfor ogonlocken. Hon var sa vacker och sag sa fridfull ut dar mitt i all missar. Efter en stund kom pappan och pekade pa barnet och sedan pa oss. Sedan pa barnet igen och mot himlen. Han liksom manade oss att ta barnet och hela tiden upprepade han pekandet mot barnet och himlen. Vi stod dar allihopa och bet ihop for att inte bryta ihop. Efter en stund var vi tvugna att ga tillbaka till skolan och Rajesh tog sin lilla syster och la hon pa golvet inne i deras talt.

Vi gick tillbaka. Och idag igen stoppade Solaram sin lilla hand i min. Jag dog igen och tittade upp mot himlen sa att ingen skulle se hur forstord jag var. Barnen ar ju glada hela tiden, de vet inte av nagot annat. Och vem ar jag att grata och sorja over deras tillvaro. Jag vet ingenting langre. Allt ar upp och ned och ut och in. Jag ar forandrad. Jag ar sa forandrad en manniska kan bli. Jag ar drankt men anda mer vid liv an nagonsin.