Ibland bara vänder det. En bajsdag blir till en helt okej dag. Lyckan heter som vanligt i mitt patetiska liv konsumtion.

I förrgår promenerade jag till Kupan på lunchen. Strosade runt och såg bara skit. Jag kände besvikelsen komma krypande, rädslan för att inte bli tillfredsställd. Helt plötsligt höjdes pulsen. 4 st av de större modellerna av Sallyburken stod på en hylla. Hurra! Fick ärva en av Elsa för några år sedan, en röd fin sådan som det numera bor Oboy i. Den tycker jag mycket om.

Jag  roffade åt mig burkarna och höll dem som små spädbarn medan jag sprang till kassan. Jag tittade misstänksamt åt höger och vänster efter en möjlig burkkapare. Ingen hann ta dem. Synd bara att de inte ryms i mitt minimala kök. Nu är det burkförbud på riktigt. En vacker dag ska jag ha hembakta skorpor och sådant i dem. Den dagen jag blir vuxen.