Den här kvinnan. Adele. Hon är. ÄR. Jag blir typ rädd för hur bra hon är. Mäktigt. 5 minuter och 48 sekunder eskalerande storhet. Varsågoda.
Månadsarkiv: mars 2011
Sommarjävel. Kom nu!
Just nu längtar jag så sjukt mycket efter sommaren och allt som hör till. Varma, ljumma sommarnätter. Goda vänner, gott vin. Gungorna i parken, klädsimmet efter färjan. Nu är det jävlart i mig dags. NU.
Vädringskulturen
Jag förstår inte dem som inte vädrar. Jag förstår inte dem som inte låter sina fönster stå öppna. Så fort termometern går över minus tio grader slänger jag upp fönstrena. Öppet ska det vara, friskt och härligt! Finns det något värre än att komma in i en instängd lägenhet där det luktar hud och förruttnelse. Svar nej.
Det här med vädring är något min generation suger på, se på gamlingarna, de vädrar täcken och hänger ut alla kläder höst som vår. Det är så man jobbar, det är det som är det rätta. Jag brukar med avund se på tanterna mittemot med deras vita klädställningar på balkongen. De vädrar kläderna stup i ett och de öppnar sovrumsfönstren varje morgon. Om jag bara hade haft orken hade jag också gjort det, om jag bara hade haft en vit klädställning. Tanternas hem är fräscha, de kan det där med hygienen.
Länge leve vädringskulturen!
Acnedrömmar
Fy fan. Fy fan säger jag bara. Jag vill ha denna, i båda färgerna. 1595 pix per mjukiströja känns lite saftigt. Fy fan så ledsamt.
Solen i mitt liv
Har länge drömt om en solgul hög kjol att ha till sommaren. Ibland får jag bara för mig saker och direkt jag blundar ser jag dem framför mig. Det är inte alltid lätt att hitta det min hjärna konstruerat, men ibland händer det. Helt plötsligt fanns den där på Tradera. Hög midja med knappar och vidd i kjolen och i exakt rätt gula kulör. Hur tur kan man ha! Tänk vad fint med en vit topp och ett par marinblå ballerinor, kanske rent av en röd sjal med vita prickar som kronan på verket. Nu får det banne mig bli sommar.
Game called life. Dagens sountrack.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
Jag och snoris ute i stugan. Love the outfits 
. Ibland längtar jag tillbaka till tiden när man kunde stoppa ner honom i en dockvagn. Han var så portabel då, så enkel att ha att göra med. När han blev lite större fungerade han även utmärkt som häst, satte grimma på ungen och kratsade han fötter med en pinne. Tycker om dig snoris, även om du inte är lika medgörlig när det kommer till att jag ska få bestämma över dig.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
Jag har tacklat av lite med utmaningen, men så kan det gå ibland när livet kommer emellan. Igår kväll satt jag och bläddrade igenom mina gamla bilder för att hitta något passande till den här uppgiften. Efter att ha tittat igenom bilderna från mitt första studieår på Musikhögskolan hittade jag denna. Nästa år är det exakt 10 år sedan den här bilden togs, det är ju helt sjukt. VRICKAT. Jag förstår ingenting. Just det här året är i alla fall ett av de bästa i mitt liv och jag kommer aldrig att glömma det.
Den här bilden togs på Malls avskedsfest som vi hade hemma i min lägenhet. Vi var knall. KNALL. Kommer aldrig att glömma hur hemskt det kändes när hon skulle flytta. Tack och lov är vänskap något magiskt och finns man kvar för varandra så lever den kvar för evigt. Puss på er flickor.
Om jag var din hemmafru
Den här kvinnan inspirerar mig. Jag har hört om henne förr via bloggar och har då och då varit in på hennes blogg. Om jag var din hemmafru. Idag ramlade jag över ett reportage om henne i DN. Vilken kvinna. Otroligt. Den här boken måste jag bara äga. Kreativt, smart och läckert. Vad mer kan en människa begära.
Makeover
(Se hur jävla ledsen jag är.)
Imorgon händer det. Jag har sett likadan ut i skallen i 5 år, nu är det dags att VÅGA. CHANSA. Vara lite gaar´n. Jag känner mig faktiskt lite pirrig i magen, som tur är är jag i bästa frisörskan i världen Amandas händer. (Får man skriva två är på rad? Känns som om Elsebritt hade haft invändningar.) Just nu är jag fruktansvärt utseendefixerad. Allt ska fixas, allt behöver förändring. Det är faktiskt inte alls jag, jag vet bättre än så. I smyg.
För dem som inte vet hur det känns att ha en 30-års kris flåsandes i nacken meddelar jag här och nu. Det är V.E.D.E.R.V.Ä.R.D.I.G.T. Amen.
