Månadsarkiv: september 2011
Comeback
Efter en sommar full av sjukdom är jag nu tillbaka. Doxyfermen har äntrat min kropp och gjort den hel och fin igen. Idag stiger jag åter in på gymmet. Jag är tillbaka och jag kommer icket att lämna i första taget. Ingen handduk skall kastas in. Inget kort skall läggas. Denna kropp skola tränas och plågas tills den är svarvad till en 14-årings avbild. Sådeså.
Drömmar
Jag måste verkligen vara en morbid människa. Jag är inte frisk, det är omöjligt. I natt drömde jag att jag hade sex samtidigt som jag hade ett missfall. Utomhus. På asfalten. Vad hade en drömtydare sagt om det? Vad finns det att säga?
Jag är rädd för mig själv.
Paddan
Legat däckad i feber sedan Tisdag kväll. Febern från helvetet. I fredags lyckades jag klä på mig, sätta mig i bilen och köra de 5 milen hem till byn. Kände mig bättre när jag fått modersmaten och kärleken.
Hela helgen har jag legat parkerad i soffan, jag har sett allt på tablån. Allt. Jag har ju inga kanaler hemma och har inte slagit på TV:n sedan i våras, så det kändes nytt och fräscht. Och precis som det jag behövde.
Nyss satt jag och drack kaffe vid köksbordet. Kära far kommer in. Han är lika sjuk som jag om inte sjukare, men han räfsar, målar uthusdörrar och går an. När han passerar mig vid köksbordet kläcker han.
- När du kommer hem, ligger du bara som en padda.
Antar att jag ska ut och stapla ved nu, kanske röja åkern, plantera om vinbärsbuskarna. Det här med att man tydligen är född in i en laestadianfamilj.
Det bästa jag någonsin hört och det vackraste jag någonsin sett.
Jag finner inte ord. Jag vill aldrig höra något annat. Jag vill aldrig se något annat. Jag vill gifta mig med karln. Föda hans barn. Jag orkar inget mer.
Totalt och brutalt
Har så totalt och brutalt snöat in på den här låten. Dock känns ju inte klippet så live som de säger. Skitsamma, värre saker kan man störa sig över. Lyssna bara. Okej.
UVI. En dia som lyder Kärring.
Det här med att vara en kärring. Igår bestämde jag mig för att vara extra nyttig och cykla till gymmet. Till saken hör att jag skulle köra spinning och efter det ett core-pass. Efter passen (läs plural) var jag så dyngslut att jag knappt orkade mig nerför trappan på gymmet. När jag öppnar dörren och går ut ser jag att det öser ner. Forsar. Det var syndafloden, jag lovar. Cyklade hem i regnet och väl hemma var jag genomblöt och iskall. Redan igår kväll började jag nysa och kärringpissa var 5:e minut. Ska det behöva vara såhär vid 28-års ålder. Är det här början på slutet? Ska man inte kunna vara ute i dåligt väder längre?
Idag vaknade jag med stickande hals och nästäppa. Ovanligt. Kärring.
Hittade något jag glömt bort.
Hade helt glömt bort den här skivan. När den kom nötte jag den tills jag blev alldeles utled. Jag hade den i bilen när jag jobbade som skolfotograf och kuskade land och rike runt. Snurrandes konstant med alldeles överjävligt mycket diskant.
Nu återupplever jag den igen. Den ska dammas av, den ska användas, den ska lyssnas. Den förtjänar ljus, inte något gammalt mörkt, illaluktande handskfack.
Ps. typograferingen på skivomslaget är ju av sådan karaktär att man vill gråta av glädje.
Lyssna på Spotify: All the Roadrunning
Vara vaken.
I morse fick jag en uppenbarelse. Efter tre snoozningar låg jag och stirrade upp i taket. Morgonstirret. Dagens enda stund av reflektion. Jag ville inte kliva upp. Täcket kändes som ett moln och en liten bulldogskropp värmde och spred kärlek.
Jag har aldrig vaknat pigg. Jag har aldrig vaknat och känt att jag vill upp och hoppa. Jag har aldrig känt mig utvilad. Jag har aldrig varit morgonpigg. Jag har aldrig velat lämna sängen. Varje gång jag gör det, tvingar jag mig själv. Tvånget. Måstet. Det kanske låter som om jag har en depression. Det har jag verkligen inte. Jag älskar bara att sova och hatar att vakna. Däremellan är livet faktiskt bra. Stundvis riktigt jävla underbart. Det är det här med att vakna.
Text jag blir imponerad av.
Skriv en bok som alla läser,
ge pengar till ett institut.
Gör en sång som barnen sjunger,
när terminen tagit slut.
Sy upp en kollektion med kläder,
ge ditt namn åt ett gevär.
Va det extra i parfymen,
den som vackra kvinnor bär.
Säg ett ord som blir bevingat,
sätt en flagga på en topp.
Spring på under tre minuter,
ett 1500 meters lopp.
Korsa apor med kaniner,
få ett pris ur kungens hand.
Se till att skaffa några ungar,
eller sätt en värld i brand.
Vi kommer alltid att leva,
vi kommer aldrig att dö
Vi kommer alltid att leva,
vi kommer aldrig att dö
Vi kommer alltid att leva,
vi kommer aldrig att dö
Vi kommer alltid att leva,
vi kommer aldrig att dö
Vi kommer aldrig att dö
