En käftsmäll, tack.

Det är av vännerna vi lär oss om oss själva. Jag uppskattar ärlighet, gudarna ska veta att jag älskar den. Ärligheten. Den får gärna kännas som en käftsmäll. Det får svida och bli varmt om kinden. När huden sticker och hjärtat rusar, det är då det händer grejer.

Igår öste jag skit till en vän. Jag skottade. Klagade. Vred och vände. Undrade. Spekulerade. Efter att jag gått an en stund sade han:

-Det är ju precis så du gör, så du beter dig, så du fungerar. Hur känns det nu när du är på den andra sidan. Det är rätt åt dig, du förtjänar det här. Inser du nu hur det känns att vara den personen. Sedan skrattade han rått.

Jag blev bara tyst och började skratta nervöst. Sedan började vi prata om något annat. Det behövdes inte mer.

 

Splash

the illusion is that you are simply
reading this poem.
the reality is that this is
more than a
poem.
this is a beggar’s knife.
this is a tulip.
this is a soldier marching
through Madrid.
this is you on your
death bed.
this is Li Po laughing
underground.
this is not a god-damned
poem.
this is a horse asleep.
a butterfly in
your brain.
this is the devil’s
circus.
you are not reading this
on a page.
the page is reading
you.
feel it?
it’s like a cobra. it’s a hungry eagle circling the room.

this is not a poem. poems are dull,
they make you sleep.

these words force you
to a new
madness.

you have been blessed, you have been pushed into a
blinding area of
light.

the elephant dreams
with you
now.
the curve of space
bends and
laughs.

you can die now.
you can die now as
people were meant to
die:
great,
victorious,
hearing the music,
being the music,
roaring,
roaring,
roaring.

Om vem du är.

Modellfoto. FÖR I HELVETE! Idag ringde det på min mobil från skyddad nummer. Jag vet inte varför jag svarade; ringer det från skyddat brukar jag normalt inte göra det. En skånska började mala på om modellbilder, professionella fotografer och sminkörer. Jag suckade. Suckade och suckade. Tydligen hade någon som jag ”känner” varit där och tagit ”modellbilder” och uppgett mitt namn.  Nåväl. Jag avbröt skånskan kvickt och sa, vet du vad. Det finns inte en chans i helvete att jag är intresserad. Hon tystnade och tackade för sig.

Seriöst. Vem vill ha bilder på sig själv i billig horsminkning ståendes framför ett skrynkligt leopardlakan. Vad finns det överhuvudtaget för syfte med en sådan bild? Vem har bilder på sig själv på väggarna i en singeletta? Vem ligger med armarna i kors på en spegel och ser pillemarisk ut? Vem?

Tydligen finns det en och annan eftersom just de här bilderna dominerar Facebook och bloggvärlden. Flickor. Nej. Nej. I verkligheten finns ingen modell för en dag. Modellfoto, vad är det för ett jävla namn. Det finns porträtt. Porträtt. Porträtt är någonting helt annat och det behöver inte kosta en endaste krona.

Fast å andra sidan är det ju upp till var och en. Antingen handlar det om den du vill vara (och en taskig sådan visualisering), eller så låter du det handla om den du är. Punkt.

Innan knorren.

Jag vill leva livet enkelt. Enkelt och okomplicerat. Jag är ingen enkel person men inte heller någon komplicerad. Ju längre tiden går desto mer uppskattar jag stunden. Jag försöker att inte tänka vare sig framåt eller bakåt utan bara vaggas där mittemellan.

Det finns förbannat mycket pekpinnar. Borden. Måsten. Riktningar. Förväntningar. Det bästa av allt är att jag inte behöver adaptera mig efter någon, något. Var och en måste utgå ifrån att de vet sitt eget bästa. Igår insåg jag att det jag säger aldrig om, ofta i slutändan blir min verklighet och det jag kanske åtnjuter allra mest. Hade velat avsluta detta med en trevlig knorr men det finns ingen. Fast vad fan, är det inte så att allt det betydelsefulla är det som sker innan knorren?

Anledning

Vi söker konstant en anledning. Vi vill ha en anledning till allt. Ingenting kan bara få vara. Något måste finnas bakom. Framför. Under. Över. Mittemellan.

Konvolut som det här är anledningen till att jag ville bli formgivare. För övrigt står anledningar mig upp i halsen. Äcklande. Som en halsodling utan slut. Dock är inte det här äckligt utan bara vackert.

Tomtetebloss

Min älskling är som ett tomtebloss,
som ett tomtebloss lättantändlig.
Hon brinner hett när hon sprakar loss.
Min älskling är som ett tomtebloss,
som ett tomtebloss lättantändlig.

Som en mila röd är min älsklings glöd,
men ingen glöd är oändlig.
Kallt är det för kolaren när milan är död.
Min älsklings glöd är så röd, så röd,
men ingen glöd är oändlig.

Min älskling är som ett tävlingslopp
där ingen av oss kan vinna,
där ingen hinner den andre opp.
Min älsklings älskog är ett tävlingslopp
där ingen av oss kan vinna.

Ja, kärleken är som ett tomtebloss,
som ett tomtebloss lättantändlig.
Den brinner röd när den drabbar oss.
Min själ, jag är som ett tomtebloss
och ingen glöd är oändlig