Månadsarkiv: november 2011
Gott föder gott.
Jag vet inte vad som händer, jag är på rälsen nu, banan. Det känns som om upplysningen är nära. Innan avlöningen den 25:e var jag i princip barskrapad. Utan att jag beklagat mig bjöd vänner mig på middagar, parkeringshuset vid gymmet hade gratis parkering vid flera helt oberoende tillfällen, jag fick en slant av mamma för hon hade köpt min lillebror mjukisbyxor och taxichauffören lät mig åka gratis eftersom jag var ”blatte” och så har det bara fortsatt.
Idag serverades det raggmunkar på restaurangen vägg i vägg med jobbet. Deras raggmunkar är som en kyss, som en smekning i gommen. Efter att ha ätit thaigryta i dagarna tre kände jag att det var lägligt att förlora den medhavda matlådan ur minnet. Glömma den, kasta en systemetpåse över skiten. Det som inte syns finns inte.
Hursomhelst. Stod där i kassan och skulle betala för raggmunkarna när kortmaskinen började att strejka. Tanten såg stressad ut och frågade om jag hade kontanter. Jag började rota i portmonnän efter slantar, lösa slantar jag allt som oftast inte har. Helt plötsligt, från ingenstans dök en gubbe upp och sa: – int ska flicka här, behöva svälta, int. Jag betalar hennes mat. Jag skrattade nervöst och sa, nog kan jag lösa det, inte behöver du… Vilket besvär…
Gubben svarade, -ät nu bara, du kan bjuda någon annan på lunch någon gång. Jag klappade gubben på axeln och sa att vi tillsammans hade skapat en god spiral, för jag skulle ta hans goda gärning och föra den vidare. Vi blinkade sådär käckt till varandra, så som man gör när man känner full samhörighet. Idag tycker jag om att vara människa.
Way Out West släppte även sin första bokning idag. Bon Iver. Jag säger ju det. Varje dag går jag runt med en känsla av bra saker. 2012. Jag tror på dig.
Två goda insikter
Söndagar är lite av min favoritdag i veckan. Dagen då jag gör ingenting, dagen då det är FÖRBJUDET med måsten. Jag försöker så långt det nu går att aldrig planera mina söndagar, de är heliga. Mina att göra vad jag vill av.
Oftast utvecklas denna frihet till att jag spenderar dagen i nattlinnet och endast tar mig utomhus när Doris behöver göra sina behov. Utöver det vaskar jag tandborstningen på morgonen, dricker kaffe liggandes, lyssnar på musik, viker en fågel eller två, sätter telefonen på ljudlöst, snusar bulldogsrynka, gnager på råsockerbitar och kikar på film.
Jag kommer ofta till många konklusioner under mina heliga söndagar. Jag utvinner små korn och klokheter. Inser vad som är värt och inte värt. Begriper att jag inte överhuvudtaget är stressad efter någonting annat, att jag har det överjävligt bra.
Igår såg jag om en film jag inte sett på länge. Two days in Paris. Den är faktiskt fantastisk, på riktigt. Jag är inget större fan av romantiska komedier, det är min hatgenre näst efter highschoolfilmer. Nåja. Det här är en romantisk komedi på riktigt, den visar kärleken så knäpp som den är. Hysteriskt rolig, cynisk och neurotisk. För övrigt Julie Delpys regidebut. Ja! Jag vill se mer, mer, mer.
Utöver detta insåg jag även under söndagen att Neil Youngs My My, Hey Hey är en av världens bästa låtar. Jajjomän. Så är det. Tänk att få uppleva detta live, jag fryser ihjäl bara jag ser klippet.
Blomma på havsbotten
Herregud. Jag är så trött. Så trött. Så trött. Jag har aldrig någonsin varit med om en sådan här betungande och vidrig trötthet. Det är som om den dränker mig, långsamt drar mig ner till havsbotten.
Det enda jag längtar och drömmer om på dagarna är min soffa, duntäcket och skumtomtarna på magen. Helst av allt vill jag lägga mig vid 20-tiden efter att jag ätit middag. Jag betvingar mig att vara uppe, för jag vill ju inte vara mer tant än jag redan är. Ja, jag vill ha ett innehållsrikt liv, inte bara sova, jobba, äta och så börjar det om igen. Det är ju det livet jag ville komma ifrån, det är det livet jag har avsagt mig. Det är det livet som skrämmer skiten ur mig.
Nu ska rosenroten och D-vitaminen in i min käft. Jag vägrar vara en klump dökött som släpar sin kropp genom livet. Det finns inte. Det bara finns inte. Nu vill jag blomma igen.
Kära tomten
Hej tomten. Jag vet att jag inte alltid är ett mönsterbarn, men jag har mina stunder för det. Jag har verkligen försökt att vara mitt snällaste det här året och hoppas att du har noterat detta. Jag önskar mig en skivspelare i julklapp. OM det råkar vara en Bang & Olufsen Beogram 1000 gör det absolut ingenting.
PS. Tomten jag tycker om dig.
Det kännbara
Jag läser mycket, det mesta jag kommer över. Jag läser på schampoflaskorna i duschen, jag försöker läsa andra människor, jag för fingret över de blindskriftsskyltar jag passerar. Jag läser mig själv, mina inre önskningar. Jag försöker att läsa båda det storstilta och finstilta.
Ibland hittar man någon som skriver på ett språk som man förstår. Det handlar inte om modersmål utan något som finns där mellan raderna. Luften mellan versalerna, de gemena, kommatecknen och punkterna. Allt det där som inte är läsbart men kännbart.
Jag ger er: Linus Fremin
På gatan där jag bor
Om jag hade hört den här låten med någon annan hade jag inte brytt mig, jag hade inte reagerat. Visst har man hört låten förr, det är ju oundvikligt. Orup har skrivit och Lena framfört, jag har sållat bort. Det är först när Laleh framför som jag förstår hur fint det är. Då sitter jag där förstummad. Stirrandes rakt fram med håret ståendes på armarna. Kall om händerna och svettig i armhålan, gapandes. Jag finner fan inte ord för den människan.
Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse
Är det inte skrämmande? Mina teorier om mänskligheten får tyvärr alltid vatten på kvarn. Som min gode vän Tör hade sagt. Världen är befolkad av idioter. Jag orkar inte.
Lite hetta tack.
Hyser kärlek till att laga stark mat, mat med drag i. Svetten ska spruta ur porerna och näsan droppa. Svennebanankryddningen med salt, svartpeppar och koloriten tråkar ut mig totalt, även om den såklart har sina stunder. Efter några månader i Indien drömde jag om smaklösa kokta potatisar och blek korv, nu hurvas jag av blotta tanken.
Hursomhelst. Chiliutbudet i Svenssonbutikerna är ju inte av det mest omfattande slaget så nu har jag shoppat loss på internet. Herregud vad gjorde man innan webshopparnas tid, förnekade chilidrömmarna och nöjde sig med brunsåsen? Tack Gud för att jag får leva här och nu, nu kan jag beställa Ancho Chili och djupröda chilifrukter från Kashmir.
Innovation
Igår råkade jag i ohäppen skapa något magiskt, en innovation. Efter träningen kom Tomteskumssuget och saltsuget. Köpte med dessa två på väg hem. Tur är väl det, att jag ibland är girig och stoppar in alltför mycket i munnen på en och samma gång. Kombinationen. Smakupplevelse. Konsistenserna. Strukturen. Jag säger bara det. Smakförnimmelsen av Juleskum och Salmiakkichoklad gifter sig väl, för mig kommer de hädanefter att räknas som äkta makar.
