Månadsarkiv: februari 2012
Dagens upptäckt
Catepillar
Såg filmen Alice i underlandet, (för tredje gången) för några helger sedan. Fantastiska film. Fantastiska scenografi. Fantastiska karaktärer. Fantastiska story. Fantastiska allt.
Sedan dess har jag inte kunnat betrakta min hund utan att se den rökande larven Caterpillar. När jag ser henne nu kan jag inte se någon annan, hon är honom, Catepillar. Igår när jag var ute och promenerade med henne ropade jag utan att vara medveten om det: -Larven. Är det såhär det går till när ett smeknamn uppkommer? Min hund. Larven.
Härliga söndag
Dagen efter en mysig middag med flickorna. Solkatterna dansar på min hand och fåglarna gapar för fullan hals. Om inte våren är på väg, så vet jag inte vad.
Det här med att missbruka apelsiner
10 kr/Kg på Ica och man handlar som en roffa-åt-sig-kärring. Det är väl bara till att inse att man snart står där med kupongerna i hand och tar dubbelt så lång tid i kassan som övriga kunder.
Hej lilla vän, kom och bo hos mig.
Det är mycket konsumtion på den här bloggen nuförtiden, det är inte riktigt meningen. Se det som inspiration och inget annat. Åh, fatta denna till en virkad sommarklänning. En liten karamell. Jag tycker om dig lilla väska och jag tror att du skulle förgylla mitt liv.
En solgul eller gräsgrön Billy.
Färg. Jag vill aldrig mer ha det färglöst. Ljust och fräscht i all ära, men är det inte fruktansvärt överskattat. Ett hem ska spegla människorna som bor där, berätta en historia. Lysa upp och skänka glädje. Inte vara någon jävla ekande tom monter. Jag känner inte en enda människa som är alldeles färglös och kliniskt ren.
Denna sol ska jag ha i mitt liv, det finns inga om bara när? En tidsfråga hoppas jag.
Kanske rent av en av varje. Sol och gräs. Jag löver it.
Till Elsa i himmelen
Läste något riktigt fint på Linus Fremins blogg. Exakt så ska sorg formuleras. För det är så det är och inte på något annat sätt.
” För sorg är kärlek.
Sorg är lycka som har lämnat kroppen. Den må göra jävligt ont, men den är ett bevis på att kärleken till någon är så stor att förlusten av personen skapar en smärtsam saknad.”
Det är vackrast när det skymmer
På ett industriområde.
Skrivbordsrealism
Jag är besatt av Instagram. Om någon vill följa så är namnet fiaoquist.
