Jag vill bara ha och ha.


Det är nästan så att jag blir less på mig själv, trött, urlakad. Just nu är jag besatt av inredning. BESATT. Jag blir alltid så när det är dags att bygga nytt bo. Jag vill nästa, bära små pinnar med näbben. Flyga fram och tillbaka. Konstant, som en tjackpundarfågel.

Hur fin är inte denna nyhet från Ikea. Högsten. Så fin att det nog inte går att leva utan den.

Varför väljer de alltid fel singel?

Jag har hört honom på morgonpasset när jag susat över Bergnäsbron på väg till jobbet, i förbifarten.  Jag reflekterade knappt över musiken utan funderade mer på det annorlunda efternamnet. Där stannade jag, jag begav mig aldrig på någon musikalisk upptäcktsfärd. Igår blev jag presenterad för honom under helt andra omständigheter. Någon fin med bästa smaken spelade hela skivan och jag frågade vetgirigt vem det var. Ja det var han, Kiwanuka. Vilket fantastiskt album. Om man lyssnar igenom skivan inser man att radiodängan bara förvirrar till allt. Allt det där riktigt fantastiska finns att upptäcka i alla andra spår.

Lyssna på Spotify: Michael Kiwanuka