Varför väljer de alltid fel singel?

Jag har hört honom på morgonpasset när jag susat över Bergnäsbron på väg till jobbet, i förbifarten.  Jag reflekterade knappt över musiken utan funderade mer på det annorlunda efternamnet. Där stannade jag, jag begav mig aldrig på någon musikalisk upptäcktsfärd. Igår blev jag presenterad för honom under helt andra omständigheter. Någon fin med bästa smaken spelade hela skivan och jag frågade vetgirigt vem det var. Ja det var han, Kiwanuka. Vilket fantastiskt album. Om man lyssnar igenom skivan inser man att radiodängan bara förvirrar till allt. Allt det där riktigt fantastiska finns att upptäcka i alla andra spår.

Lyssna på Spotify: Michael Kiwanuka

Hittade något jag glömt bort.

Hade helt glömt bort den här skivan. När den kom nötte jag den tills jag blev alldeles utled. Jag hade den i bilen när jag jobbade som skolfotograf och kuskade land och rike runt. Snurrandes konstant med alldeles överjävligt mycket diskant.
Nu återupplever jag den igen. Den ska dammas av, den ska användas, den ska lyssnas. Den förtjänar ljus, inte något gammalt mörkt, illaluktande handskfack.

Ps. typograferingen på skivomslaget är ju av sådan karaktär att man vill gråta av glädje.

 

Lyssna på Spotify: All the Roadrunning

Det bästa jag hört på mycket länge.

Hur kan man skriva och producera en sådan här fulländad skiva. Äckligt bra. Texterna. Åh. Det är en ren njutning. De kryper in under huden och spelar på äkthetens nerver. Genialt. Har helt snöat in på Inga kläder, Alla mina låtar och Mitt hjärta blöder. Nä. Alla spår är bra på denna skiva. Alla. ALLA. Jag finner inte ord. Tror det är Christan Walz som körar där i bakgrunden och det är bara så vidrigt snyggt. Veronica Maggio. Kvinna. Du är jävlart i mig otrolig.

Spotify- Satan i gatan.

MUMFORD & SONS. SIGH NO MORE

Jag har lyssnat hela dagen. Jag har lyssnat om och om igen. Fulländat! Perfektion! Den här skivan talar till mig som en röst från ovan. Den här skivan är för tillfället min religion. Jag gillar allt. Hur kan man skapa något så bra? Läskigt. Dessutom är texterna helt otroliga. Stämsången. Sången. Musiken. Soundet. Känslan. Allt. Och som om det inte vore nog är omslaget helt fabulöst.

Jag är kär på rikt. Nu ska här nötas! Jag måste vara ett riktigt white trash för banjos talar direkt till mitt hjärta och det har de alltid gjort.