Har man varit med i Idol får man en viss stämpel, så är det bara. Vi människor gillar att brännmärka och kategorisera, det är bara så vi är. Hur kom vi att få detta beteende? Känns inte som om rävarna i skogen tycker mindre bra om någon annan räv bara för att de varit och sprungit i en glänta som har dåligt rykte. Inte heller tror jag de är dumma mot rävar som råkar likna någon annan.

Nåja. Han må vara kallad en Dylan-wannabe, men det kallas ju alla som försöker sig på något med det här soundet. Dylan är en ikon, alla som någonsin kommer att komma efter honom är bleka och fadda i jämförelse. Känner mig sjukt utled på detta argument, jag har hört det så många gånger förr, The Tallest Man On Earth, Elvis Perkins osv, det går att fortsätta för alltid. Kan man inte bara ta saker för vad de är, här och nu? Trodde det var det vi var här för att lära oss.

Jag tycker i alla fall väldigt mycket om några av hans låtar. Speciellt den här.